Burn baby, burn



Jo, då. Absolut. Lite lätt fixerad ;)

Om att brinna. Om att ha lust. Om att ha roligt igen. Det låter nördigt, och det är det kanske också, på ett plan. Men på ett annat plan är det så långt ifrån nördigt som det kan bli. På ett annat plan handlar det om hittad livslust och glädje.

Nå, inte själva byttorna i sig - de gör mig inte lyckligare än någon av mina andra saker jag har. Men allt runtomkrin, all energi som jag helt plötsligt har, en energi som jag inte haft sedan mitten av 90-talet. En lust.

Jag ville prova på att sälja för att jag tycker att grejerna är bra, för att jag på så sätt kunde jobba ihop lite bra kökssaker. Alla frågade: hur mycket tjänar du? Och mitt ständiga svar: jag vet inte - jag säljer inte för pengarna.

Jag är dålig på uthållighet, jag är dålig på att sätta upp mål, kortsiktiga och långsiktiga. Jag väldigt liten erfarenhet att prata inför folk, ingen erfarenhet av att sälja. Jag har haft en lång period där sociala kontakter varit ansträngande.

Nu har jag gjort min första säljarvecka. Jag pratade inför folk. Jag satte ett mål, nådde det mer än dubbelt upp. Jag gick på möten, träffade nya människor, fick energi. Och inte minst, visade det sig, så tjänade jag faktiskt kontanter också.

Så.... nu har jag varit på ännu ett möte och blivit ännu mer peppad. Man kan inte bli annat när man möter människor som jobbat med det här i många år och som satt upp personliga mål - som en resa till Kina.... Nu har hon varit där 7 gånger.

Nu har jag ju aldrig varit intresserad av att åka till Kina, men jag har andra eknomiska hål jag gärna skulle fylla igen.

Nu har jag satt upp nya kortsiktiga mål - för att tävla med mig själv.

Men, nu har jag också ett långsiktigt mål - jag vet exakt vad som kommer att vara min morot att jobba vidare med att sälja Tupperware. Den lön jag får för mitt jobb - den ska gå till ett alldeles särskilt ändamål.