Den finaste julklappen - utan papper eller snören

Dagen före dopparedagen - vilken hisnande känsloresa. Ja, jag har jobbat lite mycket på sista tiden och kan vara lite känslomässigt labil ;)

Men dagen idag slog nog rekordernas rekord i svängningar. Men jag är så himla glad och nöjd nu när jag sitter hemma och slår mig till ro.

Det är lite svettigt när man har många jultallriksbeställningar och man börjar inse att man missat några beställningar.....
Så jag räknade tallrikar... det fattas fem.... räknar om.... det är tre för många.... ja, så har det hållit på hela dagen med nerverna darrandes utanpå och rädslan för att det i slutändan ska fattas någon.

Så mitt i det kommer det in människor som jag tycker väldigt mycket om och berättar att de väntar barn, och jag blev så rörd och glad att det tog en bra stund att hämta mig. Så himla fint!

Sen mer oro, fler trevliga kunder, mer oro....

När det var en timme kvar hade jag tallrikar kvar och började sakta koppla av - då kommer en av mina stamkunder in. Med sig hade han sin fantastiska lilla bebis. Och matt i känslorna som jag var blev jag så glad att se den lilla att tårarna rann över...

Men, som om det inte var nog. Jag nojsade med bebisen och kunden handlade. Rätt som det var frågade han vad jag skulle göra på kvällen.
-Åka hem och bara sitta och vila svarade jag.
Han frågade om jag tänkte äta snabbmat.
-Jo, erkände jag som hade skänkt McDonalds mer än en tanke under dagen ;)

Jag har en julklapp till dig säger han och ger mig en matlåda med hemlagad Chili sin Carne och ett bröd. "Jag tänkte att du inte skulle behöva äta snabbmat" säger den fantastiska unge mannen.
Maten var fantastiskt god och jag är så himla rörd av den oändligt fina omtanken.

Det är svårt att finna ord - men TACK!

Knarkare? Jag?

I min älskade lägenhet på Utanbygatan.

Det var några somrar sen. Jag var på en kräftskiva tillsammans med vänner som jag känt, men inte umgåtts så mycket med, i över 25 år. 

Jag minns inte vad vi pratade om, hur vi kom in på ämnet droger. Men antagligen var det jag som drog upp det. Som talade om hur illa jag tycker om droger.

Minen på vännens ansikte talade sitt tydliga språk. Han trodde något helt annat om mig.

Nybliven husägare sent 80-tal

Han fick en mindre chock över min syn på droger. Hans bild av mig var att jag var (eller varit tidigare) en vanerökare av hasch. Han var verkligen övertygad i sin tro.

För mig som alltid varit tydlig i min syn på droger, satte det här samtalet ett spår i mig.

Franskjol, piercad näsa och sandaler på Östra Holmen 80-tal

Några månader senare träffade jag en annan person som jag "känt" sedan 80-talet. Vi pratade också droger, mer utifrån hans horisont än min.

Återigen talade jag om min aversion mot droger. Den här gången möttes jag av ett misstroget asgarv!

Han hade svårt att få fram orden när han frågade mig om jag var seriös. Liksom den andra vännen var hans övertygelse om att jag var/varit en brukare så stark att han inte kunde tänka annat än att jag skämtade.

Flummig bil i slutet av 80-talet

Jag tänker på de här samtalen då och då. Det berör mig starkt och har förstås fått mig att fundera över andra människors bild av mig.

Egentligen får folk tänka och tro vad de vill, jag har inte så stort behov av att behaga och gå i färdiga fåror. Men jag blir ledsen på riktigt när jag inser att människor tänkt på mig som en droganvändare.

Det är ett känsligt ämne för mig. Jag anser att det inte finns något gott med droger. INTE det minsta, inte ens i små mängder. Ingen sort. För mig finns inget gott i någon drog. 

Droger har gjort så mycket skit i världen, i vårt samhälle, i min familj, i mitt liv. 

Tack för att du tog dig tid att läsa

och om du har tänkt att jag varit

en brukare av droger, jag hoppas

att jag kunnat ändra din bild av mig.

Det känns viktigt för mig!

Ps) Och folk som undrar om jag verkligen ALDRIG har provat något så jo, i början av 80-talet rökte jag gräs kanske tio gånger och jag har nog provat hasch kanske två gånger. Och ja, jag har druckit alkohol på fester i vissa perioder i mitt liv. 

I år har jag druckit alkohol två gånger, båda gångerna på fest. Året innan vet jag inte ens om jag drack någon gång. När jag dricker tycker jag att det är roligt att festa loss ordentligt. Sen räcker det ett tag. ds)

Försöker vara ledig - då kryper flummet sig på :)

Två i brickor - ett mycket vackert kort

Jag jobbar för mycket. punkt. Jag försöker ändra på det. punkt. Jag vet inte vad man gör när man är ledig. punkt. Försöker sitta i soffan och bara vara. punkt.

DÅ hittade jag min gamla tarotlek. Tänkte att det var längesen. Att det skulle vara roligt att dra ett kort och se om det finns någon vägledning.

Jag satt länge med leken i handen. Tänkte att min fråga var NUET och vägval. Jag drog Två i Brickor (förändring) och så läste jag kortets tolkning.

Innan jag går vidare så kan jag ge en uppdatering av nuläget i livet.

Jag jobbar jämt. Veggoköket går runt i sig självt, men jag har inte kunnat ta ut någon lön. Den senaste tiden har tankarna gått i olika banor. Expandera eller lägga ner. 

Jag jobbar för mycket och har ändå fått låna till att betala min lägenhetshyra, trots det räckte inte pengarna till alla räkningarna. Jag hade ställt in mig på att leva snålt, men det är jobbigt i alla fall att inte ha en enda krona.

Jag jobbar så mycket att jag inte har något liv utanför Veggokökets väggar. När jag är hemma är det pappersarbete, och alltid känner jag att jag inte hinner med.

Något måste göras!!

Beslutet jag tog var att expandera. Hur är lite hemligt än. Men jag har ansökt om lån för investeringar. För första gången i mitt liv håller jag på att sätta upp mål, och att inte ge upp så fort det blir motigt. 

Så fokus i mitt liv nu är att få pengar att räcka till både privat och i företaget, och att få ett litet liv som inte är Veggoköket.

Då är det faktiskt roligt att jag drog ett kort som betyder precis så här:

Dela pengar, låna från någon för att betala någon annan. Att kunna balansera sina inkomster och utgifter. Att hitta balansen mellan två olika aktiviteter: t ex kärlek och arbete, arbete och studier, etc. 

Tvåor står för det mesta för förändringar och behovet av att anpassa sig till de här förändringarna, genom att kanske helt enkelt göra två saker samtidigt och genom att utnyttja sin flexibilitet. 

Kortet är dock inget tråkigt kort utan betyder att man kommer att klara alla förändringar och problem som man möter med glans och att man dessutom kommer att ha roligt.

Mynt står för det materiella, ägodelar, pengar och för det praktiska. 

Tvåor står för dualitet. 

Allmän betydelse - Kortet representerar munterhet och rekreation. Kortet kan också stå för nyheter och skriftliga meddelande, såväl som hinder och problem.

Jobb - Du arbetar och pluggar samtidigt eller så har du två olika jobb som behöver balanseras med varandra så att din tid räcker till för allt du vill göra. Det trivs du med och finner nöje i att alltid vara sysselsatt. Ditt arbete kan också innebära flera helt olika arbetsuppgifter. Kortet kan betyda att man för tillfället har flera bollar i luften. 

Kärlek - I kärlekslivet betyder kortet att du antigen träffar flera samtidigt eller att du försöker vara flexibel och kanske försöker balansera kärlek och studier, arbete eller andra relationer

Ekonomi - Din ekonomi är växlande men dina inkomster och utgifter jämnar ut varandra.

Nä, nu är det väl ändå dags att ta död på Silfverbielke?

En gång i tiden var berättelsen om Silfverbielke bland det bästa jag läst. Boken Grannen var så infernaliskt vidrig och genialiskt så jag pratade för mig själv när jag läste dig. Läsningen ackompanjerades av många, åh, nej, men gud och så ofrivilliga skratt.

Men, det var då det. Nu lyssnar jag på Erövraren och börjar tycka att den är obehaglig på riktigt.
Inte att karaktären är obehaglig, jag vet inte, han går på ren slentrian nu och han säger eller tänker inget som vi inte läst förut. Det finns ingen som helst utveckling i karaktären.

Nej, det jag tycker är obehagligt är (och jag började känna så redan lite i Återvändaren, ganska mycket i Uppgörelsen och nu i Erövraren tar känslan över helt) att berättelsen om Silfverbielke känns som ett legimiterat sätt att säga/skriva rena skitåsikter. Och ett frossande i kvinnoförnedring och ensidiga sexrelationer. Det är så himla tråkigt och fantasilöst så jag just nu inte vet om jag ens ids lyssna färdigt.

Men, herregud, hur många gånger kan man beskriva hur Silfverbielke tänker på varje kvinna han ser ur ett sexuellt perspektiv. Hur han tänker att han ska "lära henne", "utbilda" henne. Att utbildningen går ut på att lära henne att underkasta sig och att ta emot honom analt. Göra som han vill. Underkasta sig och om hon har tur också överleva.
Att kvinnorna sen också ska klä sig i "uniform" dvs, stayups är också det en ointressant upprepning.

Gäsp

Min känsla av obehag är att det är författarna som trivs i det här föraktet mot kvinnor och invandrare ("blattar").
Att det finns en njutning att fritt få beskriva kvinnor så nedsättande och i total underkastelse. Det är horor hit och horor dit, det är mycket analsex och spruta i munnen. Gäsp igen.

Jo, jag vet. Jag kan ju bara sluta lyssna. Men det som gör att jag fortsätter är det faktum (som jag tror är liknande för många andra) att En nästan vanlig man och Grannen är bland de bästa böcker jag läst.
De ligger alltid bland de första böckerna när jag ska rekommendera läsning till någon. Inga andra böcker i den här genren har gjort så starkt intryck.

Så, jag lyssnar vidare. För jag hoppas att jag ska ha fel. Jag hoppas på en vändning i berättelsen som gör den spännande. Som ger Christoffer Silfverbielke en ny, intressant, dimension.

Jag hoppas också att den känsla av obehag runt frosseriet i kvinnoförnedring ska upphöra.

• Erövraren - 2014
• Uppgörelsen - 2013
• Återvändaren - 2012
• Grannen  - 2010
• En nästan vanlig man - 2008

Inte så jävla kaxig!!

Nä, nu är jag inte så jävla kaxig längre..............

Idag är en speciell dag för mig. Idag kommer sista lönen från VLT in på mitt konto. Sen är det slut. slut. slut....slu....sl.....gulp!

Gissa om jag har våndats de senaste månaderna?
Veggoköket går bättre och bättre. Men med den här korta tiden, ett halvår, så har jag inte hunnit bygga upp så mycket som jag behöver för att kunna ta ut lön.
Fram till nu har jag inte tagit ut en krona från Veggoköket. All vinst har gått till investeringar.

Men nu släpper jag tryggheten med en riktigt bra lön som ger mig möjlighet att leva mer än gott - för ett liv där jag inte vet om jag kommer att ro skeppet i hamn och kunna betala min hyra.
Sist jag räknade så fick jag fram att jag kan ta ut en lön på 3 000 - före skatt och arbetsgivaravgifter.
Hm, jag får hoppas att Bovista låter mig bo gratis ett tag :P
Jag har skalat ner alla utgifter jag kan. Till och med skaffat autogiro för att spara 70 kronor i månaden - fatta, det blir ju 840 kronor på ett år!!

Kanske är jag en dåre - kanske ett geni?

Men jag kan inte släppa min dröm, jag älskar att jobba (även om det är varje dag, upp till 14 timmar per dygn, ingen semester i år heller)
Det är så himla kul, och jag TROR verkligen på Veggokökets framtid.

Men idag känner jag mig ganska ångestfylld. Tänk om jag är en totalidiot...... Tänk om....

Men hur framtiden än går - så kommer jag att vara VLT evigt tacksam för att de gav mig den här chansen att prova min vingar.

Wish me luck <3

Är det Power meet? Nej, det är student!!

Klockan är 11.30. Det är torsdag förmiddag.

I Västerås centrum pågår ett rejält fyllekalas, där många deltagare redan varit fulla i flera timmar - och alla verkar tycka att det är precis som det ska. Det är ju liksom en sån dag idag.
Det är lite som powermeet för skolelever, idag är en dag då alla regler och gränser är borta. En dag då det är helt okej att 18-åringar springer runt klapp kanon på dagtid i centrum, fulla på alkohol som vuxna (läs föräldrar) har köpt ut till dem.

Jo, men de firar ju studenten!

Just det: Ungdomar. Firar. Student.

Jag tycker inte att det värsta är att föräldrar langar till sina barn.
Det som är sorgligt är att se hur föräldrar och samhället delar sin inställning att det är med alkohol man firar något.
Att det helt plötsligt blir självklart att man ska köpa ut till sina barn.
Det är liksom ingen fest utan att man har en cider i handen. Det är liksom inte stort nog att barnet har klarat sin examen.

Varför?
Hur kan man tycka att det bästa sättet för en 18-åring att fira skolans slut är att supa sig mer eller mindre klotkanon?

Studentfirandet i Västerås skulle kunna vara en härlig fest, med glädje och framtidstro - men med hjälp av all alkohol har det förvandlats till en legitim anledning att supa med föräldrarnas godkännande.

En studentfest i Västerås centrum är en ganska sorglig syn.... om man inte tycker att det är superfestligt med fulla 18-åringar.

Mysstund i solen med Buskatten Shiva

Det här är Shiva. Hon är nog den mest kärleksfulla och "vänliga" katt jag någonsin träffat. Hon är också jädrans busig och så himla rolig att vara med. Idag har jag satt upp ett nät på balkongen för att den lilla tösen inte ska rymma - jag kan inte säga annat än att vi hade en riktig mysstund.

23.00 en måndagskväll är ju inte precis "Bästa Sändningstid"

"Varje år dödas i genomsnitt 17 kvinnor av sin nuvarande eller före detta man"
"Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige är det egna hemmet"

Citaten kommer från TV4:s programtablå - så jag förutsätter att fakta stämmer. Det kommer från deras dokumentär "Män som mördar kvinnor"

En dokumentär som handlar om kvinnor som dödas av den person som de lever/eller levde tillsammans med. Om kvinnor som kanske var mammor. Om familjer där våld är en del av vardagen och där barnens vardag är att se sin mamma bli slagen och i värsta fall dödad.

Förutom att de 17 kvinnorna som har mördats så anmäldes 26 800 fall av misshandel mot kvinnor under (2012) Källa:BRÅ

Kanske känner du någon av dessa kvinnor?
Kanske känner du något av dessa barn?
Kanske känner du någon som lever i en misshandelshemiljö, utan att du vet om det.

Tycker du att det här är en viktig fråga? Ett angeläget ämne?

Det tycker jag - därför kände jag att det var positivt att TV4 har gjort en dokumentär om dessa kvinnor.

Men.... när jag ser hur de själva värderar sitt program blev jag skogstokig.

För klockan 23.00 en måndagskväll är ju inte precis "bästa sändningstid"

Det är svårt att inte reagera över prioriteringen.

Kalla Fakta till exempel, sänds på tisdagar 21.30 - en tid som med all säkerhet räknas som bra sändningstid.
Eller för att inte tala om Farmen - söndag klockan 20.00.

Men jag tänker i alla fall hålla mig vaken och titta på Män som mördar kvinnor i morgon. Jag kommer att titta för att jag vet att det finns barn som växer upp i hem där våld är en del av vardagen.

Sen har jag en massa tankar om män som slår - men det får jag ta upp i nästa blogginlägg.

Och.... skippa kommentarer om att de som slår kommer från andra länder. Det gör de säkert, men jag vet också att de lika gärna kan komma från Västerås.
Och....jag vet att det finns kvinnor som slår sina män. Det är lika illa. Men det här programmet handlar om de 17 kvinnor som dör varje år - i sitt hem - av någon de älskat.