Dödbok Knutby 1895-1926 |
Ibland när man släktforskar är det lätt att bara rusa iväg och samla anor, födda, vigda och dödda. Personerna man forskar på blir objekt och man glömmer att det är andras liv man tecknar ner på pappret intill sig.
Sen ibland stannar man upp. Som när jag hamnar hemma hos familjen Matts Andersson i Åsby, Knutby i mitten av 1800-talet. Det här är inte den fattigaste familjen. Det är inte pigor och drängar, det är bönder i flera generationer.
Jag läser husförhör och antecknar, och efter en stund ser jag hur listan på döda barn och fruar blir oerhört lång. Här stannar jag upp, känner att jag måste få överblick. Det blir sorgligt och jag har stannat i den här familjen nu. I mitt hjärta känner jag värme och stark medkänsla och jag är i deras hem och försöker tänka hur det var.
Och hur var det för de få barnen som faktiskt överlevde? Som växte upp i ett hem där mamma var gravid i princip hela tiden och där så många dog?
Det är lätt att tänka att det är länge, länge sedan. Men min gammelmorfar, alltså farmors pappa, finns med här i slutet på den här kedjan. Och honom har jag träffat. Och jag vet att pappa träffat dem från generationen innan.
Det är så hisnande, och så fängslande, och gripande.
Under 20 års tid blev Matts Andersson pappa till 10 barn. Han blev änkling tidigt och gifte om sig.
Av hans tio barn blev bara 3 söner vuxna. En var ofärdig, en var krympling och en var frisk (farmors farfar).
Jag ska stanna här ett tag, och fördjupa mig i tankarna på kvinnorna i de här familjerna.
Speciellt Greta Stina som gifte sig med en änkling med en son (som dog efter fyra år), och som själv födde 9 barn där två överlevde. Hon födde barn 1849, 50, 53, 56, 57, 58 ,60, 61 och 64. (de feta är barn som dog innan de var två år, de flesta inom ett halvår).
Jag måste stanna i deras vardag ett tag - jag känner så värme och ömhet för den här familjen.
Och nästa vecka planerar jag en utflykt till Alunda och området omkring. Då ska jag titta på gården Åsby i Knutby!
Mitt hjärta blöder för Matts och hans familj |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar