fredag 30 november 2012

Mamma


Tiden har gått fort. Både fort och sakta, det känns konstigt att det är ett helt år sedan mamma stilla somnade in - på ett annat sätt känns det som att det var väldigt länge sedan - i en annan värld.

Under året som gått har två av mina väninnor också mist sina mammor. Det är där vi är nu - i livet.
Det är så konstigt, mammor ska alltid finnas. Hur gammal man än blir.

Idag tänker jag extra mycket på mamma. Väljer bilder från tiden innan hon blev sjuk.



torsdag 29 november 2012

Som en liten pralin


Förlåt att jag inte skrivit - jag har hört att det finns de som saknat mig och det gör mig glad 
- och inspirerad. Men rätt som det var sa blogger att jag inte fick ladda upp fler bilder. Och utan bilder kan jag inte blogga!

Så nu har jag rensat i mina gamla bloggar så det finns plats för nya fantastiska köksäventyr med 50-taggaren :)

Jag fick hem silikonformen som man kan göra praliner i - och oj vad det görs praliner här nu. Viktväktarna kommer att tjäna grova pengar när jag kommer på att det kommer en ny badsäsong ;)
Men nu är sommaren och baddräkten långt borta och jag tycker det är sjukt kul att lyckas och misslyckas i köket.

Men.... de här pralinerna kanske inte blev världens snyggaste - men, jag önskar att jag hade en smakblogg..... nougatpraliner kan ju liksom inte bli fel.


Jag smälte choklad och cocosfett i Micropluskanna och penslade formen tunt - lät stelna i kylen
skållade mandel och hackade den i HerbChoppern 
rostade mandeln
mixade nougat med den rostade mandeln och tillsatte lite grädde.
Fyllde pralinformen, lät stelna och.... mums!



söndag 18 november 2012

Obscena skumtomtar


Det var TW-träff idag och jag hade blivit ombedd att ta med fika. Kul utmaning tyckte jag och tänkte att jag får väl göra något med Skumtomtar eftersom vårt team heter så.


Testade muffinsformen i silikon - den funkade superbra, muffinsarna lossnade lätt. Men eftersom jag behövde fler så fick jag ta till formar också.
Jag gjorde en vaniljfrosting och dekorerade med skumtomtar. Enligt min äldsta dotter var det de godaste muffinsarna hon ätit - bra betyg tycker jag som inte gillar muffins och inte ens har smakat dem :)






lördag 17 november 2012

Matvete på halva tiden


Jag gillar verkligen matvete. Mättande, tuggigt och smakrikt. Men, jag tycker oftast att det tar för lång tid att koka. 25 minuter och passning - så det blir sällan av.

Koka i Easy rice: 
1 dl vete
 2,25 dl vatten

På med locket 
kör i micro - full effekt 11 minuter

Färdigt! 





fredag 16 november 2012

Tur att jag har kortet kvar :)


Sitter och väntar på att få gå till jobbet som inte är mitt på riktigt längre. Inser att min känsla är nervositet, och jag förundras. HUR kan jag helt plötsligt vara nervös för att gå till en arbetsplats där jag varit halva mitt liv. Underligt.
Men det är annorlunda. Även om det är mitt gamla kort, min gamla kod så är det annorlunda när jag kommer dit idag.
Jag har ingen arbetsplats.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra
Jag vet inte om jag har någon inloggning
Jag vet inte hur de nya programmen fungerar riktigt
Jag vet inte hur den nya tidningen ser ut (när jag ska göra den) eftersom jag inte varit med på kurser och sånt som har med nya vlt att göra.

Som om inte det var nog, så har jag inte koll på arbetstiden. I början av veckan så började jag halv 8. Så jag ställde klockan på 6 och insåg när jag väl var vaken att jag ju inte har något där att göra förräns halv 9, då jag börjar - och då alla som vet vad jag ska göra börjar.

Så jag har segat runt i ivrig väntan på att få åka till jobbet - Tänk så det kan vara :)



torsdag 15 november 2012

Tuppertanten bjuder in


Nja, någon Tupperdiva är jag kanske inte 
- snarare en Tuppertant - 
som älskar att ha demo :)



  • Välkommen på en Hemmademo! Tema? Absolut!

    Julklappar, liten fyndhörna och "special price for you my friend" och så en hel del utlottningar.
    Och för den som vill ha saker gratis - utmaningar!

    Vad gäller? Kom hem till mig ta en fika, låt mig visa 7 favoritprodukter från Tupperware.

    Kom ensam eller med en eller flera släktingar, arbetskamrater, vänner eller fiender, vad vet jag?

    Har du med dig minst 5 handlande gäster räknar jag dig som värdinna:
    Då får du minst två vippskålar - se bild.
    Då är du dessutom med i utlottningen av en UltraPro 1,5 liter (värde 649 kr)
    Handlar du och ditt sällskap för minst 4 000 får du den röda Termosen Thermothup på 1 liter (värde 799 kr)

    Förutom att du kommer är det enda jag kräver - att du ska tala om för mig OM du kommer och hur MÅNGA som kommer.

    Blir vi härligt många fixar jag lokalen här på gatan :)

    Vill du anmäla dig så finns evenemanget öppet på min Facebook, 
    eller så mejlar du grandin@hotmail.se eller ringer mig 0707 - 75 83 90!



Välkommen tillbaka till Nya VLT


Men! Inte visste jag att jag betydde så mycket för VLT att de kände sig manade att kalla den första tidningen efter min avgång för NYA VLT! 
Jag menar.... så viktig har jag väl ändå inte varit?! ;)

Men idag kostar jag faktiskt på mig att gå omkring och känna mig lite oumbärlig. Lite i alla fall.
För redan på min första dag som ickeanställd fick jag ett samtal från - precis - personalchefen på VLT.
Han undrade försynt om jag kan hoppa in i morgon och på måndag - på min gamla arbetsplats - familj.

Om jag kunde? Självklart! :) Jag älskar att jobba, jag älskar VLT - och jag älskar att känna mig fri och kunna bestämma över min tid. 

Så.... redan i morgon gör jag comeback på redaktionen - antar att det blir ett blogginlägg där kollegorna säger Hej Annette - välkommen tillbaka ;)

Men redan ikväll ska jag göra ett frilansjobb för tidningen - och så har jag ett inbokat nästa vecka. Så nu jäklar börjar det nästan kännas lite stressigt att vara arbetslös ;)
Jag har fått förfrågan om att jobba i julhelgen och i nyår - mumma, det här känns som en skön separation.

Men jag tackar och bugar - samtidigt kan jag konstatera att tidningen ser helt annorlunda ut och det känns lite som att "När katten är borta".....


onsdag 14 november 2012

Energipåfyllning


Hemma igen efter en mycket trevlig kväll hos Maria. Hon hade bjudit in många gäster, intresserade och trevliga var de dessutom.
Så nu är jag påfylld med energi - det är så sjukt roligt att hålla demos. Att träffa nya människor, att visa bra grejer och - återigen, att träffa nya trevliga människor.

För mig är Tupperware feelgood rakt igenom.

Ny tävling!


Nu kör vi tävling nummer 2

 


Den här gången lottar jag ut en stor, rosa sandwichbox med fyra olika fack. En bra lådda att ha med kall mat till jobbet, ha småprylar i, ha matrester i kylen i och som en småbarnsmamma sa: hemma hos oss är det barbieskor i den.

Så här tävlar du:

Dela det här blogginlägget på Facebook (eller din blogg)
Skriv och berätta vad du kommer att använda sandwichboxen till om du vinner den - skriv här i bloggkommentaren, eller lämna helt enkelt en kommentar på bloggen :)

Nästa söndag, den 25:e november 00.00 - avslutas tävlingen och alla som delat får en lott med sitt namn som jag sen drar.

Så var dagen då äntligen här!


Vaknade klockan 6 i morse och konstaterade att lite längre kunde jag väl kosta på mig att sova. Lyssnade vidare på Tegenfalks nya bok och somnade snabbt om.
Nu har jag hunnit prata massa i telefon, pallrat mig upp och intar frukost vid datorn.

Hur känns det då?
Ja, det känns jäkligt underligt -  och svårt att förstå. Det är lite: Jaha. Vad ska jag göra nu då?

Den är dagen har jag laddat för sedan i somras, då jag första gången fick veta att möjligheten att gå med full lön fanns. Jag har aldrig tvekat - inte en gång. Men det har varit långt borta, det har varit ovisshet, det har varit sen.
...och helt plötsligt är det nu! Och jag vet inte var jag ska börja mitt nya liv....

Men jag har ju Facebook - och jo, jag har kikat in på jobbmejlen (liksom för att se om jag finns med ;)

Dagen idag får gå i slöandets tecken. I kväll har jag min första demo på ett bra tag. Hemma hos Maria (från Jobbet) och det ska bli så satans skoj. Hon har bjudit många gäster och jag känner mig lite nervös och ringrostig.

Nä, nu ska jag ta en kopp kaffe till ;)

tisdag 13 november 2012

Vinn en rosa stor Sandwichbox


Idag var jag och lämnade förra veckans vinst till Pernilla på Synoptik. Hon blev väldigt glad över ett lila Allegra Serveringscenter och visade stolt upp sin vinst. Vi hann prata lite nya tupperwareerbjudanden och diskutera mina nya glasögon.

Nu kör vi tävling nummer 2

 


Den här gången lottar jag ut en stor, rosa sandwichbox med fyra olika fack. En bra lådda att ha med kall mat till jobbet, ha småprylar i, ha matrester i kylen i och som en småbarnsmamma sa: hemma hos oss är det barbieskor i den.

Så här tävlar du:

Dela det här blogginlägget på Facebook (eller din blogg)
Skriv och berätta vad du kommer att använda sandwichboxen till om du vinner den - skriv här i bloggkommentaren.

Nästa söndag, den 25:e november 00.00 - avslutas tävlingen och alla som delat får en lott med sitt namn som jag sen drar.


Dagen som i Tack och Adjö


Jag kommer att sakna er också ;)

......om att ta säga hej då på sitt eget sätt.


Vaknade med en jagad känsla i bröstet. Beppe ville följa med till jobbet och vara mitt stöd. Han var lite tjurig för att det var så kallt, men hoppade motvilligt igång och sen var han pigg och glad :)
 

Jag började min sista dag med ett besök hos tandläkaren.
-Ja, just det, det är ju du som syr i skinn, säger hon när vi ses och det tar en stund innan jag kopplar att det är mina hack i framtänderna hon syftar på.
Jag erkände ju sist att jag förstört dem genom att ta i med tänderna när det gick trögt att sy i skinnet.
Nå, röntgen och lite tandsten - 890 spänn fattigare.



I väntrummet låg dagens tidning - med mitt reportage om Henrik Cleasson som blev svårt sjuk men blev frisk igen och som fick flyga Jas genom Min stora dag. Det var mitt sista stora jobb som anställd och jag är glad att det blev just det jobbet - för det kändes i hjärtat att träffa honom.

För att liksom sätta ihop det gamla med det nya smög jag fram en Tupperwarekatalog ur väskan och la intill tidningen på bordet. Det kändes väldigt rätt :)

 

Jag tycker att huset som varit mitt andra hem länge är ett vackert hus.


Så började dagens avsked. Redan utanför porten träffade jag Helena och Maria - och Helena var inte sen att säga förväl på sitt eget sätt:)


Jo, än ser det ut som att jag jobbar kvar. Men här är det forfarande tidig förmiddag.



Det finns vyer jag kommer att sakna. 

 

Sista mötet för mig i familjeredaktionen, och för min chef Nora. Hon hade med sig supergotta till fikat och det kändes mycket märkligt att sitta med och höra dem planera och inte riktigt, riktigt vara med i leken - men åsikter hade jag förstås - fattas bara :)


Också Nora har sitt speciella sätt att visa att hon kommer att sakna mig ;) Jag tror att hon tänkte - nu är jag inte din chef längre, nu gör jag som jag vill....


Redaktionen - så här tomt ska det väl inte vara på en tidningsredaktion - var är alla?



Sen gick jag på en liten hejdå-runda och pratade med alla kollegor jag kunde hitta. Det här är mitt sätt att säga hej då och det var ett fint sätt tycker jag. Förstå vad länge jag arbetat ihop med en del av de här underbara människorna. De är som familjemedlemmar. Jag kommer att sakna stämningen, jargongen, skratten.


Vår tecknare Daniel säger hej då!


Vår fastighetsansvarige och allti allo - Kurt säger Hej då, och kanske undrar han innerst inne hur mycket saker jag har plockat med mig hem de sista dagarna när jag haft bilen med varje dag - vilket han naturligtvis hade koll på. Men han kan vara lugn - mitt samvete förbjuder mig att sno hem mer än några gem och ett och annat block :)


Mite, som han kallas eftersom hans förnamn och efternamn förkortas så, säger Hej då!
Micki och jag har jobbat ihop i många år. Vi gjorde bland annat Span tillsammans. En driven och kreativ redigerare och en mysig person. Också han gick hem idag efter många, många år på VLT.


Bibbi, som hoppat in på nyhetsdesken, säger Hej då!


Per, som alltid skriver krönikor om melodifestivalen, säger Hej då och gömmer sig bakom kaktusarna.


Vår nye medarbetare kan inte vinka, men han säger också Hej då! trots att vi aldrig riktigt lärde känna varandra.


Kerstin på webben säger Hej då!


Ernie visar hur det känns efter lång, lång tid på VLT och säger Hej då på sitt alldeles speciella sätt och med ett härligt skratt som då och då ekar över lokalerna och får det att bubbla inom sig.



Lisa, som också är Tupperwarekonsult i Skumtomtarna, tittade ner och sa hej då på sitt speciella vis. Det värmer mig att vi kommer att ses ofta även i framtiden.


Bettina och Lisa - fullt ös och åh, vad jag kommer att sakna er galenpannor <3


Jörgen. Jag hör honom ropa ner till mig: ANNETTE, och jag vet att glömt något eller missat något. Det är Jörgen som gör familjesidan och det är jag som ska hålla ordning på vad den ska ha för innehåll. 
Det är lätt att få honom att skratta - men ibland tror jag att han blev lite trött på mig.
Men, de sista dagarna har vi skrattat gott - och haft en "tuff" attityd - han gjorde också sin sista dag på VLT idag. Efter många, supermånga år.


Jo, lite utmattad var jag allt där mitt på dagen.


Det vore ingen riktig dag om inte Lisa kom förbi och pratade Tupperware. Bettina tog tag i kameran och hjälpte mig med dokumentationen.


Vår fina matsal


Rörpost. Nu använder vi mejl istället, men jag har många gånger skickat korrektur genom huset i den här susande postgången.


Alldeles för uppjagad för att sitta still och äta. Jag tog en promenad på lunchen och köpte med mig en korv med mos.


Fotograf Anders säger Hej då vid kaffeautomaten. Anders - en fantastisk fotograf och mysig kompis. Jo, vi kommer nog att jobba ihop igen :)


Dagens andra - i dag slog huvudvärken hårt.


Åh, raraste Helena Holm. Hon kom ner med en present med riktigt mycket tanke bakom. Det var hon som började med fruktstunderna - skillnaden mellan henne och mig var att hon ju åt frukt medan jag oftare åt godsaker. Men jag vidhöll att kalla det fruktstund och många har haft roligt åt mina fruktstunder. Så jag fick en fin mugg med frukt och en Chokladkaka för frukost, lunch och middag. 
Tack, den värmde <3


Redaktionschefen Mårten sa Hej då och tog mig i hand och tackade för den här tiden. Vi kom överens om att jag nog kan hoppa in och göra något jobb då och då i framtiden :)


Fotograf Kenneth sa Hej då och hur det än är med min VLT-familj. Den allra innersta familjen har jag på foto, där jag jobbade under många år. Jag älskar hur Kenneth delar min glädje över att få prova någon nytt. Ja, vi kommer med all säkerhet att göra jobb tillsammans igen.


Gowi - Göran, ännu en som kommer från fotofamiljen även om han jobbar på webben nu. En vän, en bror en kille med skön humor. Göran säger Hej då! och påpekar att min blixt slog fel, in i dörrposten, så jag skulle få ta om bilden. Hade han rätt? Japp, jag fick ta en ny :)


Nyhetschefen Alisa säger Hej då och går sin väg och säger att vi ses nog snart igen :)


Bettina och jag laddar ur.


Den senaste tiden har jag haft min arbetsplats nere vid arkivet där Lena jobbar och vid Bettina som sköter vår Nostalgisajt. Två personer jag inte kände så väl innan men som jag är så oerhört glad att jag fått lära känna. Åh, vad vi har skrattat mycket. Tack Bettina och Lena för en fin sista tid.


Jag trodde jag skulle smita tidigt idag - men dagen gick och jag avslutade mina jobb, kastade papper, tömde lådor och mejlade hem dokument jag vill ha kvar. Men här är klockan 17.30 och jag har precis sagt Hej då! till Nora. Nu är det bara åka hem kvar.


Hemma väntade triss i hjärter och två knektar. De underbara döttrarna hade köpt blommor, en låda skumtomtar och favoritnoblesse och skrivit ett fint kort. 
Det finns inte ord för hur fina de är - mitt hjärta sväller av lycka.

                                      

Jag fyllde cannelloni med ricotta och spenat och soltorkat tomat. Hällde över en krämig grädd- och ostsås och gratinerade i ugnen. 
"Det var gott" - sas mer än en gång under måltiden :)
 

Nej, det är faktiskt helt omöjligt att ta en normal bild på det här härliga sällskapet. 
En bästa tänkbara kväll att fira den sista dagen på. 
Det har varit en bra dag - men jag har varit sjukt uppe i varv och nu börjar jag landa. 

Men, nej. Jag kan inte förstå att jag inte ska gå till VLT något mer - det kommer att ta lång tid innan det har blivit en verklighet, innan jag till fullo förstår att mitt nya liv börjat.