Sitter och stretchar min onda nacke och tittar upp mot taket. Jag sitter i ett fantastiskt rum med högt i tak och glas ut mot rymden. Det knastrar lätt i nacken och jag börjar tänka på glaset och helt plötsligt fick jag en sån där känsla att - hoppas det inte rasar ner över mig.
Lite långsökt kanske, men efter att ha sett filmen Handen som gungar vaggan som är en ryslig thriller så gör jag ofta den assiciationen när jag ser växthus eller mycket glas.
Har ni inte sett filmen, som är från 1992, så tycker jag att ni ska bege er till en filmuthyrare. Den är väl värd att lägga någon timme på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar