Just nu väntar jag. Otåligt, som den otåliga personen jag är. Allt hänger i luften, en känsla som gör mig pigg och alert. När det gungar under fötterna skärps mina sinnen och kreativiteten vaknar.
Jag är så glad över att jag börjar hitta delar av mitt rätta jag - den där som brinner, som har lust, som har energi och som tycker att saker är så grymmekul - det har ju inte varit så alltid.
Vi har nedskärningstider på VLT, i och med det har vi som jobbat över 13 år fått ett paketerbjudande som innebär att vi får gå med lön, och på så sätt kan företaget behålla yngre, mer nyanställd personal. Jag tycker det är bra. Jag vet att det går många här nu och väntar på besked ur ett mer oroligt perspektiv. Jag är glad om jag kan få ge min plats till någon som känner att den verkligen vill vara kvar. Det är ju verkligen en vinn-vinn situation.
Så jag har tackat ja till erbjudandet. Jag ser det som en chans till nystart. Jag har varit halva mitt liv på VLT, det känns spännande att få chans att prova något nytt - att få ekonomisk möjlighet att utbilda mig, om jag vill.
Modigt säger en del, galet tänker nog andra. Jag vet inte, det är nog en mix av båda och med en stor portion frihetskänsla också.
Men, jag har sökt - men än vet jag inte hur det blir. Väntar på besked om jag får paketet eller om jag blir kvar. Först var jag så inställd på att sluta att jag inte kunde tänka mig något annat scenario. Nu har jag ställt in mig på att det kan bli att jag blir kvar.
Då har jag bestämt mig för att jag gör det bästa av situationen, hur den än blir.
Men vänta - nä, det gillar jag inte.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar