Sista rasslet i brevlådan

"Från och med 1 september upphör din friexprenumeration i och med att din anställning upphör".

Brevet från prenumerationsavdelningen har legat i två månader. Jag har tittat på det då och då men inte kunnat bestämma mig för om jag ska avsluta prenumerationen eller om jag ska börja betala.

Egentligen var valet lätt. Jag vill inte betala för VLT. Jag tycker att tidningen bara blir sämre och sämre och oftast finns inget som riktigt fångar mitt intresse. Jag bläddrar igenom den av gammal vana, för att den finns. Många dagar ligger den kvar innanför dörren när jag ska gå ut senare på dagen.

Men, det är verkligen en känslomässig sak att säga upp prenumerationen. Jag inser att det också handlar om någon slags lojalitetskänsla mot mina fd kollegor som fortfarande har sina jobb kvar. Det känns på något sätt som att förneka något som alltid varit en del av mitt liv.

Det är också en sorg. En sorg över att jag tycker att VLT blivit så mycket sämre. Så mycket ytligare, så förutsägbar och eftersom jag varit med i förändringsprocessen så ser jag det så tydligt. Vår Lilla Tidning (som vi ofta kallat den) är enkelspårig och jag tycker att det känns att den är gjort i all hast - utan alltför mycket eftertanke.

Men i morse vaknade jag till av ljudet av tidningen som ramlade in på mitt hallgolv. För sista gången?
Från och med idag har jag sagt upp min prenumeration och jag kände mig vemodig när jag bläddrade igenom tidningen till morgonens äggmacka.

Min största fiende...

....är jag själv! Nej, då. Inte alls. Min största fiende är väntan. Tomrummet som ger utrymmer för tvivel och grubbel.
Jag anser mig vara i det närmaste arbetsnarkoman. Jag älskar att jobba och jag kan slita hårt.
Så länge jag jobbar på och det är fullt upp tror jag på mina idéer och kreativiteten liksom befruktar tron på mig själv och mitt projekt.
"Klart det kommer att funka", "Varför skulle inte jag kunna, när andra kan?", "Jag har så mycket idéer att jag inte vet hur jag ska hinna med". Ja, och så härliga tankar har jag när jag är mitt uppe i att ha mycket att göra.

Sen kommer lugnet.... som nu.....väntan.....och då vaknar - tvivlet.

"Det kommer aldrig att gå", "Vad har jag givit mig in på", "Hur ska jag kunna överleva på det här?", "Tänk om ingen kommer att handla", "Tänk om ingen kommer att hitta till butiken", ja, och så vidare.....

Jag har alltid hatat att vänta - men jag hann bli över 50 år innan jag förstod att väntan är lika med tvivel, och att det är därför väntan är så svår.

Men, jag har en hel del att göra - och jag tycker att det är så himla kul.
Nu ska jag iväg och träffa en leverantör som ska förse min butik med de varor jag vill erbjuda mina kunder förutom min egen mat!

.. och så är det den där höstkänslan

Jag tror på reinkarnation. Jag tror att jag i mitt tidigare liv levde ett rörligt liv. Dvs att jag flyttade efter årstider. Kanske att jag levde i fjällvärlden och flyttade till och från vallen på vår och höst.

Eller... kanske inte.
Kanske är det något annat som gör att hösten suger fast så hårt i mina känslor. Ingen annan årstid påverkar mig så starkt. Det är som att en urtidsstark längtan tar över mig.

Jo, jag vet att det fortfarande är sommar - också. Men luften är annorlunda, ljuset är annorlunda, ljuden är annorlunda och på kvällarna blir det mörkt. Mina röda Reijmyraljus börjar göra sig påminda.
Jag tänder fönsterlamporna på kvällarna.

Jag älskar hösten - och jag älskar det här senimentala längtanstillståndet. Hösten är för mig en nystart. En klar tid då det är lätt att andas, då färgerna blir starkare, solens strålar hårdare, skuggorna längre.

Och så lyssnar jag på den sentimentalaste av alla låtar - Blower´s daughter, en låt som hade varit trasig och det gick att spela sönder en låt. Men det gör det ju inte - så jag lyssnar en gång till.

Augusti <3

När lillmatte sover!

Det här är Shiva. Hon är en snart fyra månader ung katt, dvs KATTUNGE. 

Ni som känner mig vet att jag sa att jag ville ha en vuxen katt. Ja, eftersom kattungar är så himla jobbiga. Precis.

Men, så (som av en händelse) tyckte jag att en kattunge som kompis till Isis vore en jädrans bra idé. Så hittade jag Shiva - och blev upp över öronen kär.

Hon är en ljuvlig katt som spinner bara av att man kommer in i samma rum där hon är. En underbar liten bebis som gillar att sova på armen. En fantastisk liten misse som jamar (piper) av glädje när man pratar med henne. 

Och... nu börjar hon mer och mer visa de där andra Kattungebeteendena. Hänger i gardiner, har ner blomkrukor och biter i allt hon ser.

Men.... vad gör väl det? Hon är fortfarande en ljuvlig katt och jag är så lycklig att jag inte höll fast vid min princip om att inte skaffa kattunge.

Det här inlägget är tillägnat Solina som är Shivas lillmatte och i vars rum Shiva lever ut all sin gosighet och allt kurr. Som ni kan se på bilden Solina lagt ut och som jag taggat mig i.

Så här, Solina, kommer ett knippe bildbevis på hur det ser ut när JAG är med din ljuva älskling Shiva <3

  

Och så är jag ju tvungen att visa hur fantastisk hon verkligen är!

Magiska under och en hel del slit

Nya boken 2013

Gamla boken 2002

Indesign. Bilder. Färgställningar. Belsut. Pil upp - och pil ner. EAN-kod och ISBN. Besök hos tryckeri. Mejlande med Icaförlaget. Pil upp - och pil ner. Nu ligger boken i det närmaste färdig för tryck. Grymt roligt och spännande.

Min helt egna bok - bara min.... på eget förlag :D

Japp, lite nöjd är jag allt!

Isis - en soldyrkare

Har jag berättat att hon är underbar och helt fantastiskt vacker? Om inte så.....

Idag var livet lite spännande för Isis. Hon tillbringade en bra stund på balkongen och oj, vad mycket otäcka ljud det var - och inte minst, vad mycket nytt att hålla koll på. 

Hon älskar verkligen att vara i solen.

Fån't ja en körv.....

Jag är risig på att skriva här just nu. 

Jag far som ett råtta mellan datorn där boken håller på att ta form, till soffan  där det är gosestund och till köket där jag experimenterar. 

Just nu är det korv - och idag var det korvstoppning på traditionellt vis - uj, vad skoj det är men svårt att hinna med. Ibland blir det bra och gott, ibland blir det mindre lyckat och mindre gott. Precis som det ska va :D

Nå, gör jag mycket så orkar jag mycket. Och när jag blir trött så häller jag ut mig i soffan och direkt kommer min lilla kurrmaskin och gör mig sällskap - och..... ja, då somnar jag.

Isis är hennes namn

En riktig godisråtta är hon!

Vi har varit ihop i en vecka nu. Jag och Isis. När jag tittar på henne så svämmar mitt hjärta över. 

Jag har haft katt i princip hela mitt liv. Bondmissar. Killar. Underbara såna. 

Men, jag kan efter den här veckan säga att jag aldrig, aldrig haft en så speciell katt som den här flickan.

Kanske är det hennes person, kanske hennes ras, kanske hennes kön. 

Jag vet inte, men oj, vad rolig hon är. Och intelligent.  

Jag kan verkligen inte se mig mätt på hennes blanka tassar

Jag har aldrig haft en katt som så tydligt visar att hon blir glad när man kommer hem. Hon möter mig i hallen, kurrar och pratar med mig.

Likadant när jag vaknar på morgonen. Då snackar hon och springer omkring och kurrar och kelar med både väggar och möbler.

Mjukaste katten

Vackraste ryggen

Var ska jag börja?

Var kommer de ifrån, de här sirapsdagarna? 

Då jag vaknar och hela kroppen skriker i protest mot en ny dag. När ögonen är svullna och tunga och bara vill slutas i vila.

Såna här dagar när jag vet att jag har så mycket att göra att jag inte vet var jag ska börja. Så jag börjar inte någonstans. Jag går och hämtar ännu en kopp kaffe. Surfar runt på Facebook och googlar på saker som jag behöver veta.

De här dagarna när jag tittar mig runt i lägenheten och konstaterar att jag behöver städa (uuuurk) och när pappershögarna har vuxit sig höga och tvättkorgen är överfull. Och allt verkar lika ointagligt.

Nu är det dags för helg och vila för mig. Så enkelt är det nog. 

Det har varit en galen vecka. Helt galen. Rolig och kreativ, men mycket hände på en gång. Jag hade verkligen inte räknat med det suget som fanns efter Hönsboken, vilket gör att jag känner att den får bli högsta prioritet just nu.

Så i går kväll började jag redigera - och det är så himla roligt. Det är min bok nu och medan jag höll på insåg jag att jag gör som jag vill med redigeringen :D

Jag skulle kunna hålla på timme ut och timme in. Men något har jag i alla fall lärt mig. Mina axlar fixar inte det. Så två timmars arbete vid datorn, sen göra något annat. Inse att vila ger ett bättre resultat i slutändan.

Sen är jag i startgroparna med ett helt nytt projekt. Det tar tid, det kräver planering, och det kräver tid.

Men jag har bestämt mig för att satsa. Det är roligt och mycket spännande!

Så just nu:

Hönsbok

Nytt projekt

Tupperware

Hm, jag tror jag lägger mig på soffan och kurrar med Isis en stund ;)

Livet - precis som det är

Kaffe. Tupperwaremöte. Besöka tryckeri. Handla varor. Ringa tusen samtal. Deklarera. Sälja bil. Åka till Arboga på Teamledaremöte. Svara på mejl. Laga mat. Sätta på sommardäck. Kaffe. Planera. Fotografera. Fundera. Lyssna på bok. Anteckna. Ringa samtal. Handla ingredienser. Kaffe. Vila middag på soffan. Klappa katten. Njuta av hennes kurrande. Slumra med handen på hennes mjuka rygg.

Livet - värt att njutas

Kopplar av med Burgare

Just nu är det mycket. Det satte mer snurr än vad jag väntat när jag la ut en förfrågan om det finns intresse för min hönsbok. Oj, vad kul, så nu fick jag lite att göra :)

Men.... bästa sättet att rensa skallen (förutom att gosa med lillmissan) är att pyssla i köket. Idag testade jag TW:s hamburgerset och gjorde egna burgare - riktigt smidigt var det och de ser ju till och med lite snygga ut :D

Hönsraser - Nu trycker jag fler böcker!

Nu äger jag rättigheterna till min bok - och det känns underbart. Jag har förstått att det finns ett intresse av den och att den är svår att få tag på. Så nu har jag tagit tag i att se om jag ska trycka upp den själv.

Eftersom jag la ut frågan på några Hönssajter och fick ett enormt positivt gensvar och många, många frågor så känner jag att jag vill berätta mer om boken och nytrycket här.

Jag skulle vara glad om alla som är intresserade av att köpa boken skickar ett mejl till mig som en ickebindande förbeställning så jag kan få ett uppskattning av hur många böcker jag bör trycka upp. Priset kommer att ligga runt 200 kronor - köper man fler får man förstås rabatt!

Mejla mig :-)

grandin@hotmail.se

Boken är på 96 sidor och innehåller:

• Ett kapitel om: Variationen hos höns
• Ett mindre kapitel om: Hönsskötsel
• Beskrivningar med färbilder av totalt 53 raser

• 20 beskrivningar av Tunga raser
• 25 beskrivningar av Lätta raser
• 8 beskrivningar av Urdvärgar

Vissa raser har fått ett helt uppslag, och andra en sida. Inte mindre.
Jag har fakta om rasen, om skalfärg, om vikt på höna och tupp och på ägget.

Alla hönor och tuppar på bild vid rasbeskrivningen är rastypiska och godkända av en utställningsdomare.

Tankar om nytryck:

Jag kommer att trycka boken i en pocketvariant med mjukare pärm på fint papper så bilderna blir bra

Det kommer att vara samma antal raser och samma bilder (om jag inte gör en uppdatering)

Eftersom jag ger ut den i nytryck och måste göra hela layouten igen så kan det bli lite förändringar.

Eventuellt uppdaterar jag boken - men, ju mer jag behöver jobba om boken, ju högre pris måste jag ta ut.

I bästa fall har jag materialet om Lantraser kvar, jag skrev även om dem när jag gjorde boken, men Ica-förlaget valde bort dem i hopp om att boken skulle säljas utomlands. Boken har kommit ut i Norge och Danmark. Har jag materialet kvar så finns det möjlighet för mig att lägga med dem i nytrycket.

Liten missa hittade sin korg

Jag har nog aldrig träffat en nyfiknare katt än min lilla missa. Hon har gått varv efter varv i lägenheten och spanat in varenda hörn. Sen har hon legat en stund under bordet i vardagsrummet - med lite avstånd. Men för varje gång jag har pratat med henne så har hon blundat mer och mer.
Sen, rätt som det var kom hon fram och lät sig klappas lite.

Men, jag är ju lite trött så jag la mig på soffan och höll just på att slumra in när jag kände rörelser i soffan och små tassar som gick på mig.
Sen la hon sig vid fötterna och när jag satte mig upp och kliade henne under hakan började hon kurra och visade att hon gillade goset.

Fantastiskt! Efter bara två och en halv timme fick jag gosa med henne en stund - när hon fick nog hoppade hon ner och kröp in i transportburen jag ställt fram till henne.

Om hon är fantastisk? Ja, galet underbart fantastisk <3

Nära, nära

Nu är det nära. Idag kommer hon hem, min lilla grönögda kärlek. Jag känner mig både upprymd och lite spänd. Tänk om hon inte trivs! 

Gissa om jag varit och shoppat och förberett flickans hemkomst - tänk vad mycket en katt behöver som hon inte vet om ;)

Att laga mat tillsammans :D

Igår var det dags för en trerätters i goda vänners sällskap. Vi hade teammöte och använde mötet till att laga mat tillsammans - med Tupperwares redskap förstås.

Jag satte ihop en meny och handlade hem. Sen ställde jag fram alla tänkbara Tupperwareprylar som vi skulle använda. Vilken rolig kväll det blev :D

Mari och William fick göra förrätten - en soppa smaksatt med kakao och vanilj.
Carina och Lisa tog huvudrätten - palsternacksmos med apelsinglacerad lax och fänkålssallad
och jag gjorde efterrätten - Cake pops :D som vi sedan dekorerade tillsammans. Cake Pops är ruggigt roliga att göra eftersom man får vräka på med färg och bling bling. Känner att jag får ett väckt behov av att köpa ännu mer strössel, ännu mer färger. Men, jag är inte så intresserad av att äta dem - de är goda, men lite för söta för min smak.

Outhärdlig längtan

Åh, vad jag längtar efter henne. Idag blir hon kastrerad och veterinären ska berätta lite mer om henne - hur gammal hon är tillexempel. Jag har fått rapport om att hon inte ogillar och åka bil, men tyckte det var lite läskigt hos veterinären.

Jag räknar dagarna tills jag får hem henne och lära känna min lilla fröken <3

Vart tog mitt påskgodis vägen?

Jag har hittat nytt favvogodis. Det är Islänsk lakrits och finns att köpa i Hallstahammar. Det är inte billigt, men fy jädrar vad det är gott.
Så i torsdags så var jag och levererade Tupperware i Hallsta och passade på att köpa några strutar - och.... ja, nu är det bara några få som ligger i burken och skramlar.

Får nog göra ett nytt besök där mycket snart.

En köttälskare goes Vegostyle

Om jag gillar att pyssla i köket? Jorå :)
Jag har alltid tyckt om att utmana mig och laga specialkost som liknar "normal"-kost. När mina barn var små hade deras kusin äggallergi och jag gillade utmaningen att alltid kunna bjuda honom på så lika fika och matalternativ som de andra barnen fick.
Under fyra år var jag vegetarian och det utmanade mig att laga vegetarisk husmanskost. Sedan när jag började äta kött så var min sambo och mina barn fortfarande vegetarianer och senare också en vegan.

Det har givit mig ständiga utmaningar - och här är den senaste i raden. Jag har letat en längre tid efter olika ingredienser för att kunna göra vegansk korv och bullar. I helgen gjorde jag mitt första försök och jag tycker nog att jag lyckades bra. Den långa, större korven är en chorizovariant som är grymt stark, men så god att till och med (en köttälskare som) jag åt den till potatismoset istället för min vanlig korv!

Är det någon som är intresserad av att provsmaka mina veganska rätter så skulle jag vara glad för all feedback jag kan få - hör bara av er!

Så hittade jag mitt <3

.... och hon har den mjukaste pälsen man kan tänka sig, och hon har prickar på magen och hennes gröna ögon är underbara. 

Jag har ju varit kattsjuk länge nu. Har också varit och hälsat på några katter hos Huskatten. Men det har inte riktigt klickat. Men idag slog det gnistor - och snart är hon min.

Den här lilla kattflickan fick mitt hjärta att svämma över och när hon kurrade och tydligt visade att hon gillade mig lika mycket som jag gillade henne så rann tårarna på mig. 

Nu får jag vänta några veckor innan hon flyttar hem till mig. Det blir nog långa veckor och mycket längtan. 

Ego-googling

Det är påsk. Solen skiner och jag tycker oerhört synd om mig själv för att jag inte har några höns. Att jag inte har några kycklingar. Att jag inte har några galna tuppar som sprätter runt som om de ägde hela världen.
*snyft*
Sen fick jag en tidig sms-förfrågan om var man kan få tag på min bok. Och det kan man ju inte :(
Så jag gjorde satte mig och tröst-egogooglade. Då hittade jag en ganska färsk recension av min bok.
Bra för självförtroendet, men tyvärr ingen tröst när det gäller avsaknaden av höns!

Länk till Niklas hönsblogg: http://pullorna.blogspot.se/2012/10/honsraser.html

Jag vill bara vara för mig själv, ensam

Jag gillar verkligen Sara Kadefors sätt att berätta om svåra känslor genom att skriva runt dem. Som läsare blir jag inte skriven på näsan - utan det svåra blir som en känsla som växer fram. Men som också får en förklaring och ett sammanhang utan att jag tycker att det är förenklat.

Jag älskade Fågelbovägen 32 och Hemma bäst och lika underbar tyckte jag att Kast med liten kniv är.

Boken handlar om Jonas som är gift och har två barn. Han har eget företag och är tränare för barnen och allt är perfekt. Men....
Här får man följa Jonas som pojke, tonåring och som man. Man får följa honom fram och tillbaka mellan nuet och dået.
Förenklat kan man säga att det handlar om instängda känslor. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om barndom, vuxenvärld, tonår, vänskap, kärlek, utanförskap, föräldraskap, otrohet, svartsjuka och ja, alla tänkbara relationer.

Det låter svårt - men det är det det inte är. Sara Kadefors väver in det här i en berättelse som är spännande och intressant och man vill bara veta vad som ska hända, hur det ska gå.
Hur det ska sluta för Jonas.

Nu är boken slut - men jag vill inte släppa Jonas... jag vill ha mer - en fortsättning...

Nu spirar det på Bangatan

Nu kliar det allt i mina gröna fingrar. Solen lyser upp mina krukväxter och det går liksom inte att ignorera dem. Så jag njuter. Av varje nytt blad på mina pelargoner som jag för första gången övervintrat.

Jag njuter och gläds när min favoritblomma, Monstreran, vecklar ut ett alldeles nytt ljusgrönt blad. 

Och hur vacker är inte mitt lilla nya kaktusblad? 

En kaktussort som jag hade som liten, och som jag letat efter i många år - rätt som det var så hittade jag den i en köpochsälj-grupp på FB. Den verkar stortrivas hemma hos mig!

Monstrerans blad är så vackra när de krullar ut sig mot ljuset.
Det här är Solinas blomma.

Min favorit - den är stor, den är bänglig, men den gör mig så glad
 och att bara sitta och titta på bladen är ren meditiation.

Övervintrad Pelargon sträcker sig mot solen.

Indiastyle

Det kommer som i attacker - suget efter Indiskinspirerad mat med massor av spiskummin. Idag hade jag en sån attack - det slutade med en trerättersbuffé som var så god att jag ringde och mer eller mindre tvingade hit Lollo för att smaka. Hon och Kim hade varit på långpromenad och kom och åt upp maten med god aptit :D

Godaste rätten var "nuggetsarna" jag gjorde av kålrot, morot, fänkål och röda linser.

Grönsakerna ångkokade jag och linserna kokade jag mjuka i kastrull

Så kryddade jag med Spiskummin, koriander, färsk ingefära och svartpeppar.

Panering gjorde jag av Specialflakes, sen stekte jag dem i kokosolja.

Så här mumsigt blev det med jasminris och mangochutney till. 

De andra rörorna är Mulligatawny och en curryröra med blomkål, vitkål, ärtor och banan.