Snarka eller kräkas - det är frågan

Ja, jag snarkar. Och...enligt säkra källor ganska ljudligt och oavbrutet. Kanske är mina grymma snarkningar en del av förklaringen till min ständiga trötthet?

Nå, jag har ju kört med snarkplåster som vidgar näsborrarna i över ett år. Och, nej, det är nog inte tystare - men jag känner att jag får mer syre och har blivit lite piggare.

Så, då tänkte jag att jag skulle vara snäll mot min omgivning och prova Silence.... jo, tack, det namnet lovar stort vill jag säga :)

Sagt och gjort, jag köpte en burk på apoteket för en sisådär 170 kronor. Nå, det kan det väl vara värt om jag slutar snarka och håller tyst åtminstone på nätterna.

Så jag tog burken och tryckte ett kort spray långt bak i halsen. Jag tror att jag hade väntat mig att det skulle påminna om nässpray i konsistensen - men det gjorde det inte.

Mitt svalg fylldes med ett äckligt skum!! Kräkreflexen vaknade genast och jag fick hulka en stund för att komma i balans. På förpackningen stog att man skulle upprepa 3-4 gånger. Ja, eller hur?

Nu står den där på bänken - och jag försöker ännu efter fem dagar att repa mod och göra ett nytt försök - jag menar, nu VET jag ju vad som väntar.....

Packar och prickar av

Idag fick jag min första leverans från plastfabriken - och ja, hela Beppe blev full. Jag hade inte fått in en enda kartong till. Tog en sväng förbi Biltema och köpte mig en liten kärra att köra alla låddor på.

Matte släpade alla lådor upp till lägenheten och sen upp till vardagsrummet, där jag genast barrikaderade hans nya soffa ;)

Så nu har vi myskväll - han kollar på hockey och jag springer runt och plockar ihop kassar med alla saker som ska levereras på torsdag.

Ännu mer plastsaker

En hel kartong Cheesmart mini som alla som har handlat får på köpet.

Pricka av - packa ihop

En hel kartong av veckans storsäljare - Herb chopper.

Lite som i en film

Sitter och stretchar min onda nacke och tittar upp mot taket. Jag sitter i ett fantastiskt rum med högt i tak och glas ut mot rymden. Det knastrar lätt i nacken och jag börjar tänka på glaset och helt plötsligt fick jag en sån där känsla att - hoppas det inte rasar ner över mig.

Lite långsökt kanske, men efter att ha sett filmen Handen som gungar vaggan som är en ryslig thriller så gör jag ofta den assiciationen när jag ser växthus eller mycket glas.

Har ni inte sett filmen, som är från 1992, så tycker jag att ni ska bege er till en filmuthyrare. Den är väl värd att lägga någon timme på.

Nu finns ingen återvändo

Måndag den 24 september 2012.

Jag skriver under lappen där jag tackar ja till Promedias omställningserbjudande.

Jag viker pappret, lägger det på chefens bord med en märklig känsla i magen.

I morgon är sista dagen. Från och med i morgon finns det ingen återvändo.

Mitt beslut är fattat.

Nu ligger min framtid i någon annas händer - och jag vet inte när jag får veta.

Nu kan jag bara hålla mina tummar.

Inhopp på Kulturen

I går var det dags för Västerås stora kulturkväll och jag gjorde ett inhopp som nöjes och kulturreporter.

Jag gillar verkligen kulturnatten - det är en skön stämning i stan då och folk är så glada och det är inte svårt att få dem att ställa upp på intervjuer och bild.

Så i morgon har jag och fotografen Per Groth fyllt ett helt uppslag i tidningen. Jag jobbade, gick till VLT och skrev, ut och jobbade och sen satt jag och skrev till efter 01.00.

Så... idag har jag en ledig dag - den första på länge. Det känns skönt och välbehövligt. Vi har hunnit med både McDonalds och en promenad. Nu blir det fika och fotboll :)

Per Groth la ut bilder på VLT:s web under kvällen - här kan ni se lite av vad vi pysslade med:

Bildspelet från min jobbarkväll

7 av 7 svarade samma sak

Svaret på min lilla enkät.

På min fråga "Har du handlat från Tupperware någon gång?" hade sju personer svarat - och de som svarade hade alla svarat att:
Ja, absolut, och jag skulle gärna göra det igen.

Na na na na na

I'm lovin it <3

Riset är skillnaden

Här är min absoluta favorit - en riskokare..... Nu är det slut med att torka risvatten på spisen, skrubba kastruller där riset fastnat i botten. Och.... det är så jäkla enkelt så det är pinsamt.

Den var tvåa på min försäljningstopplista vecka 37. Jag sålde 10 stycken :) och då var inte min egen och Mattes inräknade. Dem hade vi köpt tidigare.

Min har bara ett fel, den är blå - från och med nu så är den lila - och ja, jag vill ju gärna ha en sån istället :)

När jag ska äta och ha matlåda mäter jag upp 1,5 dl ris och häller på 3 dl vatten och häller i riskokaren.

och sätter på innerlock och ytterlock.

Och vips in i micron, 800 watt och 10 minuter. Låt riset gå och när det har gått tio minuter så ska det efterdra fem minuter till. Och där är det - ett suveränt gott och vällagat ris.

Mums säger jag. Jag har mest gjort jasminris i den, men den funkar också perfekt till råris, cous cous och bulgur.

Väntans tider

Just nu väntar jag. Otåligt, som den otåliga personen jag är. Allt hänger i luften, en känsla som gör mig pigg och alert. När det gungar under fötterna skärps mina sinnen och kreativiteten vaknar.

Jag är så glad över att jag börjar hitta delar av mitt rätta jag - den där som brinner, som har lust, som har energi och som tycker att saker är så grymmekul - det har ju inte varit så alltid.

Vi har nedskärningstider på VLT, i och med det har vi som jobbat över 13 år fått ett paketerbjudande som innebär att vi får gå med lön, och på så sätt kan företaget behålla yngre, mer nyanställd personal. Jag tycker det är bra. Jag vet att det går många här nu och väntar på besked ur ett mer oroligt perspektiv. Jag är glad om jag kan få ge min plats till någon som känner att den verkligen vill vara kvar. Det är ju verkligen en vinn-vinn situation.

Så jag har tackat ja till erbjudandet. Jag ser det som en chans till nystart. Jag har varit halva mitt liv på VLT, det känns spännande att få chans att prova något nytt - att få ekonomisk möjlighet att utbilda mig, om jag vill.

Modigt säger en del, galet tänker nog andra. Jag vet inte, det är nog en mix av båda och med en stor portion frihetskänsla också.

Men, jag har sökt - men än vet jag inte hur det blir. Väntar på besked om jag får paketet eller om jag blir kvar. Först var jag så inställd på att sluta att jag inte kunde tänka mig något annat scenario. Nu har jag ställt in mig på att det kan bli att jag blir kvar.

Då har jag bestämt mig för att jag gör det bästa av situationen, hur den än blir.

Men vänta - nä, det gillar jag inte.....

Applåder och presenter

                                              

I går var jag och spände min tävlingsnerv :). Jag var på mitt första möte med Tupperware - åh, jädrar vad roligt det var. Inte bara att vi blev bjudna på världens godaste smörgåstårta, det var riktigt roligt att träffa andra som också är frälsta (läs besatta av) på plast.

Att jag dessutom fick fylla på mitt lager med mer fina saker gjorde ju inte kvällen sämre. Alla som kom fick en sandwichbox och en av alla burkar var märkta - och ja, det var i min bytta som det lilla märket satt. Roligt - och genant, för jag fick gå fram och då också passa på att presentera mig inför alla - jag måste säga att den här hobbyn är helt klart utvecklande när det gäller att prata inför folk, pust!

                                                

Jag har aldrig jobbat med att sälja saker, men klart triggande var det när de presenterade top 24 listan med de som sålt mest under vecka 37. Jag kammade hem en 15:e plats!!!! Gissa om jag blev glad och stolt och sände en tacksam tanke till mina värdinnor och kunder :)

Som tack för det fick jag välja saker på ett stort bord - och gissa, gissa om jag kastade mig över de här serveringscentret och två småskålarna i Allegra - som nu fanns i LILA!!!

Så, jag åkte hem - fylld med ny energi över att ha träffat nya människor, och fulltriggad med lust att slå mitt eget rekord :)

Hjärtat brister

Jag är så ledsen. Jag tittar på gamla och nya bilder. Läser långa mejlkonversationer och kan inte förstå.
En vän är borta. En vän som funnits i mitt liv på avstånd i många år - men som kom väldigt nära det sista året.

En vän som alltid haft en speciell plats i mitt hjärta sedan jag träffade honom första gången i mitten av 80-talet - även om vi egentligen inte kände varann så väl då.

Sen kom han "tillbaka" och jag fick en chans att lära känna honom.

Åh, vad han har fått mig att skratta, med sina kvicka kommentar och sylvassa analyser. Med en blick för människor och en varm humor. Vi har skrivit långa mejl där vi diskuterat allt ifrån konsumentfrågor till förhållanden, ibland har vi skrivit korta kommentarer om något som hänt på FB som blev vår gemensamma plattform.

Han var en flitig läsare av Bangtanten och ingen har kommenterat mina inlägg som han :)

Jag ser hans pliriga ögon och busiga blick framför mig och jag hör hans skratt - och jag kan inte förstå att han har lämnat oss.

Jag är så otroligt, otroligt ledsen.

Sov gott Peter, och må all lycka i universum finnas hos dig nu!

Så var det dax igen :(

Så här är det just nu. Lika glad, pigg och uppåt jag var förra veckan, lika matt, full av huvudvärk och värk i hela kroppen är jag nu. Så nu går jag hem och bäddar ner mig.

Men, Matte är/har varit sjuk, många på jobbet är sjuka, mina tre små gryn är/har varit dyngsjuka, så varför skulle jag klara mig?

Vilken tur att Beppe följde med mig till jobbet idag också, så det är enkelt och skönt att ta sig hem.

Veckans storsäljare

Den här lilla manicken är veckans storsäljare bland mina gäster. En Herb chopper, eller varför inte en lökhackare helt enkelt - för till det är den helt outstanding.

Jag har demat den hela veckan och det känns som jag luktat lök mest hela tiden.

Herb chopper är definitivt etta på min topplista - 15 stycken sålde jag :)

Skala löken och dela den. Stoppa ner bitarna i choppern...

Sätt på locket och dra i snöret - en gång, två gånger, tre gånger och kanske fyra gånger...

Ta av locket och löken är färdighackad :)

Eftersom den nu heter Herb chopper så kan man ju bland annat också hacka örter, 

göra tapenade, pesto och hacka nötter.

Vilken rolig vecka jag haft :)

Vecka 37 - en storvecka i plastbyttornas värld. Min första vecka som säljare och jag hade satt mitt mål - jag skulle sälja för 10 000 kronor - för då skulle jag få en ny kaffetermos som jag blev sååå sugen på.

Vecka 37 skulle också bli veckan då jag tänkte köra hårt och sedan utvärdera och se om jag vill fortsätta med det här.

Startväskan som jag fick blev min efter att jag sålt för 3 700 - det målet nådde jag redan innan jag hade min första demo genom att kollegor handlade glatt ur katalogen. Så då visste jag att nu behöver jag inte sälja en pinal till - om jag inte vill....

...... men det ville jag ju :)

Här är jag på min allra första demo... hemma hos mig förra söndagen - då jag insåg att det här inte alls var så lätt som jag trott. Så, på måndagen skaffade jag mig en bunt färgglada kort och skrev manuslappar inför min första demo inför okända människor.

På tisdagen höll jag min första demo - på öppna förskolan och Eva Hedlund var värdinna. Hon hade bjudit in åtta gäster, däribland sin mamma, Elsy. Elsy började med att visa sin Tupperwarebytta som hon köpte för 45 år sedan, vidare berättade hon att den vackra sjalen hon hade på sig fick hon i gåva när hon köpte den.

Elsy gjorde en bra insats i att visa hur bra kvalitet sakerna håller, då hon berättade att hon hällt vatten i den, hållit den upp och ner och den fortfarande höll tätt.

Jag har jobbat hårt den här veckan. På onsdagen hade jag demo hemma hos en vän, Britt, som jag gick i högstadiet tillsammans med - vi umgicks en hel del och partade och körde moppe tillsammans.  

Vi har inte umgåtts på många, många år - så det var fantastiskt roligt att träffa henne, hennes man och hennes mamma som jag alla umgicks med i slutet av 70-talet. Som grädde på moset fick jag också träffa deras döttrar och ett barnbarn.

På torsdagen blev jag hembjuden till kollegan Lisa i hennes/deras fantastiska hus. Här blev det en skrattig och roligt kväll - med blandade gäster både från jobbet och med hennes vänner.

Gissa om jag tyckte att det var skönt att ha en ledig kväll på fredagen? Japp, då blev det fredagsmys och laddning inför lördagen då jag hade en demo hos kusin Mari i hennes underbara hus i Gränsta. Där fick jag glädjen att träffa mostrarna Ingegärd och Anne-Mari.

Efter demon tog Mari, jag en väninna till henne en promenad runt på området och jag fick nya griller i huvudet - hmmmm, en stuga där vore inte tokigt :)

Jag har hyllat Biskopsängen - men jag tyckte att det var mysigare på Gränsta.... så kan det va!

Vi hälsade på hos morbror Torsten och Ann-Marie så jag fick se deras hörntomt och fina hus....

Och ja, jag nådde mitt mål - och en hel del till....



Det känns i magen

Så är den här. Dagen då vi (äntligen) ska få information om hur framtiden ska se ut här i glashuset. Det känns i magen. Jag har vaknat i natt, och även om jag inte grubblat så känns det.
Beslutet vi får idag berör oss alla. De som mister sina jobb, de som blir kvar, de som får gå frivilligt, och de som blir kvar. Här finns människor jag tycker oerhört mycket om som kanske får sin vardag slagen itu.

Jag har varit med om många omorganisationer under mina 26 år på VLT - men ingen har känts så starkt som den här....

Pust, nu är det gjort!

Idag var det dags för första demon. Oj, vad jag var nervös. Jag hade fixat sushi och olika röror att ha på bröd och dippa i. Det var skönt att ha premiären hemma, men samtidigt kände jag mig väldigt fånig och stå där och vara seriös inför släkt och vänner.

Tack alla rara som gav av sin tid för att komma och låta mig testa på er :)

Demon gick minst sagt lite knackigt och nu sitter jag och skriver stolpar för tisdagen. Även om jag är en bubblig person så har jag ingen vana alls att prata inför folk... kom jag på..... märkte jag....

Så här såg mina hemgjorda sushiar ut - som jag förstås gjort i formar från Tupperware :) och så fick jag användning för mitt fina fiskfat som jag köpte i somras i Gävle.

Mera sushi och ännu mer fina fiskfat :)

Allegra heter den här svart/vita serveringsskålen som jag tycker är grymt snygg! Jag gjorde en hummus, en guacemole och så la upp köpt Ajvar Relish och sist - men inte minst hade jag gjort tapenade.

Så idag fick mina nya hackmaskiner visa vad de gick för... och de gick ju bra.

Lite av visningssakerna. Vi hade lite roligt också. Vi kokade ris, gjorde omelett, skalade morötter och hackade lök - så det blev ett riktigt prova på - party!

Jädrar vad enkelt det blev!

"Grej of dä dej"

Jag är inte snål, men jag betalar gärna så lite som möjligt för de saker jag köper. 

Så när jag hostade upp 239 kronor för en vitlökspress så var det ett uttryck för att jag helt 

ledsnat på att stå och peta loss pressade vitlökar ur min gamla press. 

Jag använder inte pressad vitkök så ofta, MEN min dotter gör..... och utan att hacka offentligt på henne så kan man väl konstatera att hennes bästa gren inte är att skölja ur och göra rent vitlökspressen.

Så, flera gånger i veckan ställs jag inför faktum att där ligger den, 

i diskhon, med intorkad vitlök, vitlökspressen.

När jag fick se den här manicken, som man kan pressa, mosa och snoppa av 

vitlökarna med blev jag måttligt intresserad. Men när hon vecklade ut den och 

visade hur enkel den var att göra rent så föll jag pladask.

Fritidsförvaltningsdjävulen

En helt vanlig dag på jobbet.... Bettina som sitter brevid mig börjar fråga efter om vi har några plastkassar. Jo då, svara Lena och jag och prasslar fram lite påsar ur våra gömmor.

- Jo, för vi ska gräva upp några träd vid Mimer, säger Bettina som om det vore den naturligaste saken i världen.

Strax därpå kommer Jenny, iklädd svart kappa - bärandes på "Den leriga jättespaden".

Så bär de iväg - skotten från de fina buskarna får inte gå till spillo, här ska tas om hand för att kunna förgylla sin trädgård.

Inte så lång stund senare kommer de tillbaka - inte alls så glada som de verkar på bilden. Bettina utbrister: fritidsförvaltningsdjävulen FFD, med eftertryck.

Bettina och Jenny blev lite snuvade på sina träd kan man säga - FFD hade grävt upp träden och skurit av rötterna på alla plantor utom på en. Så besvikelsen var stor.

Som sagt, en helt vanlig dag på jobbet.... och om ni sågon några smyga omkring i centrum med en lerig spade så var det bara mina kollegor :)

Vill du hjälpa mig att komma igång?

Vill du vara värdinna för en Tupperwaredemonstration, 

eller vill du vara gäst på min allra första demonstration?

Nu har jag fått hem min väska - och jag har bokat min första demonstration. Men.... jag behöver boka flera för att komma igång och få träna lite. Jag är grymt nervös inför det här. Kan erkänna att jag vaknar ibland på nätterna och funderar över vad jag ska säga och hur jag ska göra .....

Så... jag vore jätteglad om någon kan tänka sig att ha en demonstration hemma hos sig. 

Du bokar de gäster som är intresserade och vill komma, du fixar något att tugga på - fika förslagsvis.

Jag kommer och visar produkter

Vecka 37 är en superbra vecka med mycket billiga priser och så får alla som handlar 

en miniostkupa, värd 179 kronor. Det gäller även om vi har träffen från och med torsdag vecka 36!

Den ser ut som den på bilden men hela kupan är vit och botten är svart.

Obs! Oskuporna som alla får är vit och svart!

Dessutom får du en värdinnegåva - 3 lufttäta burkar 

det är den turkosa, gröna och rosa som står i bakgrunden på bilden under.

Sen är det ju så - att ju mer dina gäster handlar, ju fler och finare gåvor får du. Det är dessutom specialpris på vissa saker för värdinnor.

Men.... framförallt är vecka 37 en supervecka med bra gåvor och bra presenter!

Säg omelett :)

"Grej ov dä dej"

Snabbt, enkelt och gott - en perfekt lunch att göra på jobbet! En omelett - 

här serverad på min favorittallrik från Gefle. Polar, designad av Berit Ternell.

Ja, den är lila - men det är faktiskt inte därför den här EasyDelight får bli min första 

"Grej ov dä dej"

Utan för att den var ruggig smidig och kommer att bli väl använd hos mig och på 

luncherna på jobbet! Hur ofta står jag inte där utan matlåda och är tvungen att gå ut och handla 

- här är det ju lätt att plocka med rester från kyl och frys och ta med hela ägg 

och slänga ihop den i lunchrummet.

Priset, 229 kronor, tycker jag är överkomligt, för den summan får jag inte ens tre luncher på stan :)

Jag använde tomat, fetaost, serranoskinka, kryddor och ägg.

Jag skivade tomaterna, strödde över fetaost och klippte serranoskinka över.

Vispade (skakade) ihop två ägg med lite vatten

Hällde i formen, kryddade och in i micron i 6 minuter.

och vips så hade jag en färdig omelett :)