Jag kommer att sakna er också ;)
......om att ta säga hej då på sitt eget sätt.
Vaknade med en jagad känsla i bröstet. Beppe ville följa med till jobbet och vara mitt stöd. Han var lite tjurig för att det var så kallt, men hoppade motvilligt igång och sen var han pigg och glad :)
Jag började min sista dag med ett besök hos tandläkaren.
-Ja, just det, det är ju du som syr i skinn, säger hon när vi ses och det tar en stund innan jag kopplar att det är mina hack i framtänderna hon syftar på.
Jag erkände ju sist att jag förstört dem genom att ta i med tänderna när det gick trögt att sy i skinnet.
Nå, röntgen och lite tandsten - 890 spänn fattigare.
I väntrummet låg dagens tidning - med mitt reportage om Henrik Cleasson som blev svårt sjuk men blev frisk igen och som fick flyga Jas genom Min stora dag. Det var mitt sista stora jobb som anställd och jag är glad att det blev just det jobbet - för det kändes i hjärtat att träffa honom.
För att liksom sätta ihop det gamla med det nya smög jag fram en Tupperwarekatalog ur väskan och la intill tidningen på bordet. Det kändes väldigt rätt :)
Jag tycker att huset som varit mitt andra hem länge är ett vackert hus.
Så började dagens avsked. Redan utanför porten träffade jag Helena och Maria - och Helena var inte sen att säga förväl på sitt eget sätt:)
Jo, än ser det ut som att jag jobbar kvar. Men här är det forfarande tidig förmiddag.
Det finns vyer jag kommer att sakna.
Sista mötet för mig i familjeredaktionen, och för min chef Nora. Hon hade med sig supergotta till fikat och det kändes mycket märkligt att sitta med och höra dem planera och inte riktigt, riktigt vara med i leken - men åsikter hade jag förstås - fattas bara :)
Också Nora har sitt speciella sätt att visa att hon kommer att sakna mig ;) Jag tror att hon tänkte - nu är jag inte din chef längre, nu gör jag som jag vill....
Redaktionen - så här tomt ska det väl inte vara på en tidningsredaktion - var är alla?
Sen gick jag på en liten hejdå-runda och pratade med alla kollegor jag kunde hitta. Det här är mitt sätt att säga hej då och det var ett fint sätt tycker jag. Förstå vad länge jag arbetat ihop med en del av de här underbara människorna. De är som familjemedlemmar. Jag kommer att sakna stämningen, jargongen, skratten.
Vår tecknare Daniel säger hej då!
Vår fastighetsansvarige och allti allo - Kurt säger Hej då, och kanske undrar han innerst inne hur mycket saker jag har plockat med mig hem de sista dagarna när jag haft bilen med varje dag - vilket han naturligtvis hade koll på. Men han kan vara lugn - mitt samvete förbjuder mig att sno hem mer än några gem och ett och annat block :)
Mite, som han kallas eftersom hans förnamn och efternamn förkortas så, säger Hej då!
Micki och jag har jobbat ihop i många år. Vi gjorde bland annat Span tillsammans. En driven och kreativ redigerare och en mysig person. Också han gick hem idag efter många, många år på VLT.
Bibbi, som hoppat in på nyhetsdesken, säger Hej då!
Per, som alltid skriver krönikor om melodifestivalen, säger Hej då och gömmer sig bakom kaktusarna.
Vår nye medarbetare kan inte vinka, men han säger också Hej då! trots att vi aldrig riktigt lärde känna varandra.
Kerstin på webben säger Hej då!
Ernie visar hur det känns efter lång, lång tid på VLT och säger Hej då på sitt alldeles speciella sätt och med ett härligt skratt som då och då ekar över lokalerna och får det att bubbla inom sig.
Lisa, som också är Tupperwarekonsult i Skumtomtarna, tittade ner och sa hej då på sitt speciella vis. Det värmer mig att vi kommer att ses ofta även i framtiden.
Bettina och Lisa - fullt ös och åh, vad jag kommer att sakna er galenpannor <3
Jörgen. Jag hör honom ropa ner till mig: ANNETTE, och jag vet att glömt något eller missat något. Det är Jörgen som gör familjesidan och det är jag som ska hålla ordning på vad den ska ha för innehåll.
Det är lätt att få honom att skratta - men ibland tror jag att han blev lite trött på mig.
Men, de sista dagarna har vi skrattat gott - och haft en "tuff" attityd - han gjorde också sin sista dag på VLT idag. Efter många, supermånga år.
Jo, lite utmattad var jag allt där mitt på dagen.
Det vore ingen riktig dag om inte Lisa kom förbi och pratade Tupperware. Bettina tog tag i kameran och hjälpte mig med dokumentationen.
Vår fina matsal
Rörpost. Nu använder vi mejl istället, men jag har många gånger skickat korrektur genom huset i den här susande postgången.
Alldeles för uppjagad för att sitta still och äta. Jag tog en promenad på lunchen och köpte med mig en korv med mos.
Fotograf Anders säger Hej då vid kaffeautomaten. Anders - en fantastisk fotograf och mysig kompis. Jo, vi kommer nog att jobba ihop igen :)
Dagens andra - i dag slog huvudvärken hårt.
Åh, raraste Helena Holm. Hon kom ner med en present med riktigt mycket tanke bakom. Det var hon som började med fruktstunderna - skillnaden mellan henne och mig var att hon ju åt frukt medan jag oftare åt godsaker. Men jag vidhöll att kalla det fruktstund och många har haft roligt åt mina fruktstunder. Så jag fick en fin mugg med frukt och en Chokladkaka för frukost, lunch och middag.
Tack, den värmde <3
Redaktionschefen Mårten sa Hej då och tog mig i hand och tackade för den här tiden. Vi kom överens om att jag nog kan hoppa in och göra något jobb då och då i framtiden :)
Fotograf Kenneth sa Hej då och hur det än är med min VLT-familj. Den allra innersta familjen har jag på foto, där jag jobbade under många år. Jag älskar hur Kenneth delar min glädje över att få prova någon nytt. Ja, vi kommer med all säkerhet att göra jobb tillsammans igen.
Gowi - Göran, ännu en som kommer från fotofamiljen även om han jobbar på webben nu. En vän, en bror en kille med skön humor. Göran säger Hej då! och påpekar att min blixt slog fel, in i dörrposten, så jag skulle få ta om bilden. Hade han rätt? Japp, jag fick ta en ny :)
Nyhetschefen Alisa säger Hej då och går sin väg och säger att vi ses nog snart igen :)
Bettina och jag laddar ur.
Den senaste tiden har jag haft min arbetsplats nere vid arkivet där Lena jobbar och vid Bettina som sköter vår Nostalgisajt. Två personer jag inte kände så väl innan men som jag är så oerhört glad att jag fått lära känna. Åh, vad vi har skrattat mycket. Tack Bettina och Lena för en fin sista tid.
Jag trodde jag skulle smita tidigt idag - men dagen gick och jag avslutade mina jobb, kastade papper, tömde lådor och mejlade hem dokument jag vill ha kvar. Men här är klockan 17.30 och jag har precis sagt Hej då! till Nora. Nu är det bara åka hem kvar.
Hemma väntade triss i hjärter och två knektar. De underbara döttrarna hade köpt blommor, en låda skumtomtar och favoritnoblesse och skrivit ett fint kort.
Det finns inte ord för hur fina de är - mitt hjärta sväller av lycka.
Jag fyllde cannelloni med ricotta och spenat och soltorkat tomat. Hällde över en krämig grädd- och ostsås och gratinerade i ugnen.
"Det var gott" - sas mer än en gång under måltiden :)
Nej, det är faktiskt helt omöjligt att ta en normal bild på det här härliga sällskapet.
En bästa tänkbara kväll att fira den sista dagen på.
Det har varit en bra dag - men jag har varit sjukt uppe i varv och nu börjar jag landa.
Men, nej. Jag kan inte förstå att jag inte ska gå till VLT något mer - det kommer att ta lång tid innan det har blivit en verklighet, innan jag till fullo förstår att mitt nya liv börjat.
