Tillfälligheterna som blev - jag!

Ur vigselboken i Alunda 1840

Inspirerad av mina promenader på Ängsö under sommaren och sen en extra kick av TV-programmet Vem tror du att du är, så tog jag upp släktforskningen igen.

Jag började forska 1989, på den tiden man fick läsa från mikrofilm och beställa filmerna från bibliotek i hela landet. Nu är det himla mycket smidigare när de flesta kyrkböcker finns digitalt och jag kan läsa dem hemma vid min dator.

En klar fördel... men också ett gissel för en person som jag som aldrig kan ge sig... bara kolla en sak till, bara en sak till...

Jag hade tänkt kolla min anfäder på Ängsö, där de har bott i de flesta torp och stugor under flera generationer. Men så sprang jag på präster i Enåker, Västerlöfsta och Altuna och då snöade jag in där lite grann.

Men efter ett möte med släktforskarföreningen i Västerås så fick jag rådet att verkligen följa varje person från vagga till grav och då börja närmast mig.

Så nu forskar jag på min pappas sida. Närmast mig, från farmor och hennes pappa. Människor jag minns väl och som jag vuxit upp med. Det är himla kul och ännu bättre är det att min älskade pappa kan bidra med en hel massa minnen och roliga berättelser från sin barndom.

Så just nu är jag i trakterna kring Alunda, där pappa växte upp.

I min forskning har jag flera hundra personer, och jag inte låta bli att bli lite filosofisk när jag håller på.
För utan de här människorna, alla bönder, alla fiskare, alla präster, alla drängar, pigor och soldater som har mött varandra och gjort barn som gjort barn som gjort barn - ja, då fanns inte heller jag.

Det hade räckt med att en person i den här ansamlingen fattat ett annat beslut, flyttat till en annan by eller gård. Så hade allt sett annorlunda ut.

Så hisnande tanke.