I morse när jag kom var jag ju kaffesugen och frågade om var jag kunde köpa kaffe. En butiksgranne visade och talade om att de som hade tid brukade ta en morgonfika tillsammans. Kul tänkte jag och hakade på förstås. Kul tänkte jag.
Runt bordet satt vi, sex kvinnor. Kvinnan bredvid mig sa något och jag, som inte är så blyg av mig, hakade på och frågade något och visade mitt intresse. Hon svarade och sen dog samtalet ut. De andra (som jobbat där ett tag) pratade med varandra. Lite sådär två och två. Med varandra.
Jag sökte ögonkontakt. Men ingen tog någon större notis om jag var där. Ny på jobbet, liksom.
Nu började jag tycka att det blev intressant och lite spännande. Ingen pratade med mig.
Som att jag inte fanns. Totalt ointresse. Eftersom de pratade och hade samtal med varandra fanns det ingen riktig öppning för mig att säga något, utan att direkt lägga mig i.
Jag satt kvar - var ju tvungen och se hur det skulle utveckla sig. Det gjorde det inte. Efter kanske tjugo minuter reste jag mig och gick.
Nå, jag är inte här för att skaffa mig vänner och de kanske bara hade en dålig tisdag? Vad vet jag?
Men för mig är det obegripligt att man inte bjuder in nya människor i sina samtal. Att man inte är det minsta intresserad eller ens orkar vara lite lagom artig.
Det var min första dag på jobbet. Vi får väl se hur det utvecklar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar