Kärlekslängtan x 2

Shiva den kärleksfulla livsnjutaren <3

Isis, den pratiga & bedårande knäkatten <3

Många frågar hur det känns. Att lägga ner företaget. Bli arbetslös. Bo ensam utan barn. 

Jo, tack. Det känns. Det är omvälvande och ibland är jag euforiskt lycklig och nöjd och ibland är jag hemskt ledsen och gråter.

De gånger som jag inte kan hålla tårtarna tillbaka är nästan alltid när jag tänker på de två kurrbollarna som jag blev matte till, men som jag valde bort för att kunna jobba dygnet runt. Det är nog det enda som jag tänker att det inte var värt. 

Jag vet ju att båda äsklingarna har det bra, bättre, bäst och superbra där de är. 

Shiva är och har Solina varit lillmatte till hela tiden. Det är hos Solina hon har sovit och varit mest avslappnad. Men fy vad Shiva fattas mig.

Den katten har mer kärlek i sig än vad som går att förklara. Gosigare än gosig och kurrar bara man tittar på henne. Allra mest mös hon när Solina och jag satt och pratade, då var hon inte långt bort och låg med slutna ögon och magen bara hoppade av allt myskurr.

Isis var den skygga, rädda och ändå kärlekstörstande flickan. Som blev den djupt tillgivne, mammiga, knäkatten. En katt som fascinerar gång på gång med sin klara kommunikation. Ingen katt kan som hon tala om vad hon vill. Med olika ljud och tonfall för olika behov. 

Hon kan stirra sig till att få ligga i knä. Jag saknar henne oerhört. Men hon har en husse som älskar henne över allt annat och hon älskar honom tillbaka. När han kommer hem från jobbet kastar hon sig ner på rygg och skriker åt honom. Då ska han klappa henne på magen medan hon rullar runt.

De har ruggiga rutiner och hon styr honom med järnhand :)

Så det är inte för missarnas skull jag gråter - det är för min saknad och längtan.