Äggröra 2 minuter - check!

För mig är ägg en del av frukosten. Men då och då tycker jag att det är j***igt segt att stå och steka dem, eller vänta på att de ska koka klart. Så när dottern här om morgonen sa att hon skulle göra äggröra så fick jag en idé - varför inte prova att röra äggen i micron?

2 minuter senare hade jag en perfekt äggröra! 

Två ägg, en matsked grädde, salt och peppar - vispa ihop

Kör i micron, full effekt, 1 minut

Vispa sönder röran och kör i 30-40 sekunder till - vispa och vips är det färdigt.

50 Nyanser av honom - E L James

Ja, jag var ju också tvungen att läsa (lyssna på) boken "alla" pratar om, och det med blandade känslor. Det jag hört mest om var ju det sexuella maktspelet och "pisket på stjärten" och ja, det är ju förstås det det handlar om.
Men för mig smög sig andra bottnar in.
Det är en klassisk kärleksroman med den svaga, beroende kvinnan som är oerfaren och naiv. Hon möter den starka, rika, mäktiga, mannen som vid typ 25 års ålder vet allt om hur man tillfredsställer en ung kvinnlig oskuld sexuellt.

Jojo.

Det står att boken är romantisk - inte läst med mina glasögon. Det handlar om makt och fulspel, om att vara överlägsen och dominant.

Och ja - det är ju det som är S&M, jag vet. Men här stannar inte makten i sängkammaren, vilket det med mer sunda mått borde göra.

Här handlar det om en man som gör allt för att hålla en ung kvinna i total underkastelse och beroendeställning i alla lägen. Det blir en störande ton för mig när jag läser, en orenhet som inte känns okej.

Hennes ångest och gråt när hon är ensam talar ju för sig självt.

Nå, jag brukar verkligen inte vara den som är feministisk, men den här boken känns bara som Pigan (som kärar ner sig och är beroende av) och Storbonden.

Blir man kt då? Är ju den naturliga frågan när det är sex och orgasmer sida upp och sida ner. Jo, då - visst pirrar det till i början.
Men faktiskt blir det rätt tröttande efter ett tag. Det känns som att historien som finns runt för att bygga boken, försvinner mer och mer och bara finns som skäl för att beskriva ännu en ingående sexakt och jag märker att jag börjar tänka på annat och till slut så ger jag upp.

Jag lyssnar inte färdigt - och det händer inte ofta.

Så om det händer något i slutet som på något vis uppbringar en balans mellan huvudpersonerna är ingen gladare än jag - men jag var inte tillräckligt nyfiken för att ta reda på det.

Det fattas något.....

Ute är det grått och snön faller mjukt. Det är dagarna mellan jul och jag älskar vintern när det snöar.
Ligger på soffan med snorigt och halsont, njuter av att vara ledig. Jag behöver det så väl. Det är otroligt stressigt att vara arbetsbefriad ;)
Läser en bok som jag ska recensera (hm, ledig?)
Kaffekannan är fylld med varm härlig dryck och i vattenflaskan bubblar det nykolsyrade vattnet.
Två döttrar är i Hallsta och en snusar tungt i rummet brevid tillsammans med sin pojkvän.

Allt känns väldigt bra. Det är bara katten som saknas. Längtan är så svår att jag, när jag ligger och läser, kan frammana känslan av att ett smidigt hopp upp i soffan. Ett kurrande och trampande, kloiga, tassar.
En varm tyngd när kroppen lägger sig till ro med ett dovt vibrerande.

Ett liv utan en katt är inget liv!

Fyller på i lagret :)

Ihopjobbat i November

Spacemakers - svaret på kaoset i skafferiet :)

Nu är jag trött. Har haft en dag fylld av Tupperware. Först levererade jag till en värdinna som jobbar i centrum, sen gick jag och lämnade lite saker här och där. 

Sen hem - så kom min syster och dotter - mina nya rekryter. De hade fått sina startväskor och var alldeles i gasen av allt de fått i sin väska.

Medan de roade sig så bakade jag en morotskaka utan ägg - den blev riktigt bra.

Till slut kom Lisa och hämtade oss och tillsammans med kusin Mari styrde vi kosan mot Hallstahammar och säljmöte. Jag gillar verkligen de där mötena. Och i dag var alla utom en i teamet med - det var jättekul tycker jag.

Blir så pepp och sugen på att jobba, jobba, jobba :)

Idag blev jag också rikt belönad. En hel kasse med nya produkter som jag fått för det jobb jag gjorde i november - det är helt galet vad saker man kan jobba sig till :)

Nu vill jag ju inte gå och lägga mig - egentligen vill jag börja snygga till i mitt skafferi - eftersom en av sakerna jag jobbat mig till var tackgåvan för Januari - ett set med Space makers. 

Jädrar i min lådda vad snyggt jag ska få i skåpet nu!!

Datastresslindring!

Kan jag jobba snabbare om jag använder båda datorerna? Är det det här som kallas datastress?
Eller är det helt enkelt bara väldigt effektivt? När den ena (den äldre) står och tänker och mitt tålamod tar slut - ja, då kan jag ju helt enkelt köra på den lilla (nya)......

Eller.... så kanske jag skulle prova att stänga ner en timme eller två? ;)

Mot nya äventyr

Idag ska jag hoppa in och jobba igen. Fick en förfrågan från Sala Allehanda om att komma och jobba.
Kul tyckte jag förstås och svarade ja!
- jag vet inte än vad du ska göra, sa redaktionschefen.
Det ordnar sig svarade jag och konstaterar att jag går igång på att utmanas och nya saker.

Så - mot en ny arbetsplats där jag aldrig varit och där jag antagligen inte känner någon - och, så får jag ju åka tåg också :)

Idag blir det pyntat!

Jag gör en pudel. Jag tar tillbaka vad jag skrev igår. De där raderna där jag antydde att något av mina tre fina barn skulle vara skyldiga till att jag inte kunde få någon julstämning.

Jag ångrar min bitterhet och jag ångrar att jag som straff inte bakade några lussekatter och bjöd på julmust med tända ljus. Jag menar, ljus har jag ju - även om jag inte hittade staken.

Jag tycker att mina döttrar är värda en offentlig ursäkt. Jag har hittat nyckeln till källaren.

NÅGON hade lagt den i mitt rum - Ovanpå alla mina förvaringslådor från IKEA som jag betalat dyrt för i ett fåfängt försök att bringa ordning i mitt liv.
När jag skulle leta i en av lådorna idag - ja, då trillade nycklarna fram.

Så idag finns inga undanflykter - inga barn att skylla på, ingen film i soffan, ingen bok och godisskål i sängen. Nu är det bara att sätta upp det däringa julpyntet jag begrät igår ;)

Nytt år - ny ordning

Hur har du det i skåpet? Är det Kaos eller Ordning?
Ett av det här skåpen är mitt - och det är inte det högra, än :)

Jag var hemma hos en Tupperwarekollega - och öppnade hennes skafferi! Precis - det är det till höger.
Efter att jag sett det kan jag inte tänka mig att fortsätta leva i mitt skafferikaos. Jag hittar ju ALDRIG någonting.
Inte är det speciellt hygienskt heller. Skulle jag få in mjölbaggar, ja då kommer de ju att finnas i varenda påse....

Så - från och med nu är det jag som kommer att investera i en Space Maker varje gång jag fått lön.
Då blir det inte så mycket kosing på en gång och jag kommer att hinna tänka efter vilka storlekar jag behöver.

Men först...... kommer jag att ha en Tupperwaredemo hos mig själv i Januari - och på det viset få ett startset i 5 delar av Spacemaker.

Och det erbjudandet gäller förstås alla som vill börja det nya året 2013 med att få ordning i skåpet :)

Så här går det till:

• Bestäm ett datum i januari, boka med mig!
• Bjud hem så många vänner du kan komma på - be dem ta med en varsin vän (det är alltid någon/några som tackar nej)
• Fixa fika - eller prata med mig om du vill att vi fixar något tillsammans (du står för inköpen)
• Jag kommer en halvtimme innan och packar upp mina saker
• Gästerna kommer och jag håller en demo på cirka 20-30 minuter
• Gästerna får titta, klämma och känna på produkterna
• Du bjuder på fika och gästerna fyller i beställningar - och jag packar ihop
• Jag räknar ihop summan och berättar vad du får som tack för att jag fick komma.
• Jag lämnar er. 
• Tid cirka 2 timmar.

Alla handlande gäster i Januari får den här nya sleven 

(passar både för höger- och vänsterhänta)

Alla som är värd/värdinna för en demo får fem delar av Spacemaker under vecka 1-4 

(värde ca 900 kronor)

Som vanligt är det så att ju högre försäljning en demo ger - desto mer gåvor får värdinnan.

Hur kan man påverka det då?

• Bjud gäster som verkligen är intresserade av produkterna. Folk som vill bara vill komma och fika kan du träffa en annan gång.
• Du eller jag delar ut kataloger till gästerna i god tid innan demonstrationen. Då kan de ta upp beställningar av sina vänner och bekanta som inte kan komma på demon.
• Du ber dina gäster ta med sina vänner, svärföräldrar, barn, kusiner, mostrar, farädrar eller vilka de vill. 

Så här ser Värdinnepremierna ut i Januari - 

under den här månaden så får man premier från alla steg, vilket innebär att man kan får i princip alla produkterna.

Hör av dig till mig om du vill veta mer exakt vad som gäller på de olika nivåerna. 

Mandochef är Tupperware stora vårnyhet - kolla här vad du kan göra med den:

http://www.youtube.com/watch?v=rrhNwKL3ga0

Han vill inte riktigt tända till :)

Leta, leta, leta. Rycka i kablar. Rycka i luftslangar, öppna och stänga kontakter.

I torsdags var Beppe hos doktorn. De undersökte och undersökte - och kom fram till att de inte hittde något fel. De höll säkert på i 40 minuter.

Diagnosen var att det enda de kunde tänka var att jag behöver byta tändstift och kanske tändkablar.

Men de hade de inte tid att göra då. Jag skulle få boka en tid. Ringde till dem hela fredagen och fick inget svar. 

I går hjälpte Henrik mig att kabla igång Beppe - och vips, så hoppade han igång, utan några som helst bekymmer. Sen startade han utan problem fast han stått och kallnat i flera timmar.

I dag var det tvärkört igen :( Lynnig kille den där Beppe :) Jag visste det när jag blev ihop med honom - att han inte är så villig på vintern. Och jag trodde då att jag bara ville ha en sommarbil. Nu ser mitt liv annorlunda ut och jag VILL åka Beppe fast det är kallt! 

och egentligen borde jag ju kunna byta tändstift och kablar själv?! Eller?

Kattsuget tar över mitt liv

Jag tror att människor utan katt i allmänhet är olyckligare människor än de som har katt.

eller.... i klarspråk: jag tror att jag är en olyckligare människa när jag inte har någon katt!

Jag har alltid haft katt. Uppvuxen på landet, där levande råttfångare var ett måste. 

Jag minns den helvita döva katten - men jag minns inte hans namn.

jag minns Sessan - den grå, lite långhåriga

mest minns jag Frasse - som fanns under min tonårstid.

Sen.... någon gång i början av 80-talet hade jag flyttat hemifrån och skulle gå hem till en kompis som hade kattungar (bara för att titta) och en liten krabat kröp upp i mitt knä.

Ja, helt rätt - han flyttade hem till mig - min älskade Helmer.

Han var min bebis - han var med överallt. När jag åkte bil satt han på passagerarsätet och när jag plockade upp disk låg han på min arm.

Helmer var med i 15 år. Från livet som utekatt på Utanbygatan mitt i centrum till många fina år i frihet i Tällbo. 

Barnen kom och hann lära känna honom. ja, han var speciell. (förstås)

När åldern tog ut sin rätt kom veterinären hem till oss. Helmer fick somna in i vårt kök och han slapp åka bil och vara rädd det sista han gjorde.

När han gått bort la vi honom i en papplåda och smyckade honom med blommor. Där fick han vara några timmar så jag och flickorna fick chans att begråta honom.

Sen begravde vi honom i skogen och åkte in till stan och åt på pizzeria. 

Det var Helmer det. Nu känns det som att det finns ett tomrum i mitt liv. Jag vill helt enkelt inte leva utan katt - Så får det bli!