Dagen före dopparedagen - vilken hisnande känsloresa. Ja, jag har jobbat lite mycket på sista tiden och kan vara lite känslomässigt labil ;)
Men dagen idag slog nog rekordernas rekord i svängningar. Men jag är så himla glad och nöjd nu när jag sitter hemma och slår mig till ro.
Det är lite svettigt när man har många jultallriksbeställningar och man börjar inse att man missat några beställningar.....
Så jag räknade tallrikar... det fattas fem.... räknar om.... det är tre för många.... ja, så har det hållit på hela dagen med nerverna darrandes utanpå och rädslan för att det i slutändan ska fattas någon.
Så mitt i det kommer det in människor som jag tycker väldigt mycket om och berättar att de väntar barn, och jag blev så rörd och glad att det tog en bra stund att hämta mig. Så himla fint!
Sen mer oro, fler trevliga kunder, mer oro....
När det var en timme kvar hade jag tallrikar kvar och började sakta koppla av - då kommer en av mina stamkunder in. Med sig hade han sin fantastiska lilla bebis. Och matt i känslorna som jag var blev jag så glad att se den lilla att tårarna rann över...
Men, som om det inte var nog. Jag nojsade med bebisen och kunden handlade. Rätt som det var frågade han vad jag skulle göra på kvällen.
-Åka hem och bara sitta och vila svarade jag.
Han frågade om jag tänkte äta snabbmat.
-Jo, erkände jag som hade skänkt McDonalds mer än en tanke under dagen ;)
Jag har en julklapp till dig säger han och ger mig en matlåda med hemlagad Chili sin Carne och ett bröd. "Jag tänkte att du inte skulle behöva äta snabbmat" säger den fantastiska unge mannen.
Maten var fantastiskt god och jag är så himla rörd av den oändligt fina omtanken.
Det är svårt att finna ord - men TACK!
Underbart vad många mysiga människor det finns.
SvaraRadera